Jag kanske förhastade mig lite med The Black Donnellys. Såhär sju avsnitt in är det inte bara bra, det är lite fjantigt också. Men när det är bra är det jättebra, det är därför jag inte riktigt kan bestämma mig om vad jag tycker. Vad jag vill säga med det här är mest att ni kanske inte ska lita så fullständigt på det där lovebombarinlägget jag skrev härom dagen.
Sen kom jag även på varför jag förra året när jag såg nån promobild blev så pepp. Det här är lite skämmigt kanske, men när jag var kanske femton och var hemma från skolan och ibland kollade på made-for-tv-movies på Hallmark hade jag en favoritfilm som hette Mr. Music som handlar om en femtonåring som i en pr-kupp blir vd för något musikproduktionsbolag. Jag kom på igår när jag såg att det ju såklart är Tommy Donnelly. Jag svär att jag sett den där Mr. Music sju gånger på Hallmark. Dock aldrig början. Om nån vet hur den börjar får ni gärna berätta. Iallafall såg jag igår att det var Tommy. Jag vet inte vad det här säger om mig men jag har gått i ett år och tänkt att jag ska kolla in den här serien bara för att jag typ känt igen Mr Music utan att märka det. Det var lite sjukt kände jag. Ni ser ju bilden, ni fattar ju.
