medicin osv

Jag hade inte läst denna festliga förens idag. En läkare går igenom House-avsnitt och berättar hur rätt eller fel dom har. Mycket underhållande.

Säsongspremiären var för övrigt fantastisk. Älskade den!

en topplista

Eftersom mina Whedonverse-boxar varit utlånade i olika omgångar ett bra tag glömmer jag ibland bort att längta efter som. Men idag såg jag den här listan och blev påmind. Det är Entertainment Weekly som gjort en lista över de 25 bästa avsnitten av Joss Whedons alla serier, och jag tänkte delvis att jag höll med och delvis att de kunde gjort topp 50 det finns så mycket bra. Och kolla den här bilden nåt fan har suttit hemma och photoshoppat. Älskar det!

Dagens

Idag har jag, med virkningens hjälp, kollat in detta:

Bored to Death, trevlig noir-light-komedi med Jason Schwartzman, som jag verkligen gillar. Han är författare, men har svårt med sin andra roman (det är den svåraste att skriva). Hans tjej har lämnat honom för att han röker för mycket gräs och dricker för mycket. Trots att han trappat ner till vitt vin. Hans nya grej är en annons han lagt ut på craigslist. Han är numera en (ocertifierad) privatdetektiv. Mycket trevlig sällskaps-tv, kanske inte så mycket mer än så tror jag.

Såg andra avsnittet av Community, som fortsatte bra. Min kompis Hanna frågade hur det såg ut i min studiegrupp, vem från Community jag var, och jag är lite orolig att jag är den där vidriga Joel McHale-karaktären. Måste bättra mig. Veckans avsnitt bjöd iallafall på små sombreros, änglavingar, en tyst protest där någon råkade sätta eld på sin ärm och ett fantastiskt montage till Aimee Manns "Wise Up". Jag var nöjd.

Såg även Dollhouse-premiären, det är alltså mer creepy än någonsin därinne. Dr Saunders och Topher är mina favoriter just nu. Jag är mycket nöjd att de utvecklat dom till deras fulla creepiness-potential. Det jag har läst om säsongen är bland annat att det är det som ska tonas upp, att man ska få känna hur obehaglig situation faktiskt är. Plus, Jamie Bamber! Helo/Apollo-fight. Har längtat.

Jag har nästan kollat ikapp House också, kollade de sista avsnitten från förra säsongen och har premiären som bara ligger och väntar. Dör av spänningen! Så himla bra nu. Återkommer om det när jag är ikapp.

Science fiction?

Jo, alltså. Den här så kallade Lost-kopian FlashForwards premiäravsnitt såg jag igår. Premissen är denna: Alla människor i hela världen är med om en simultan blackout, i två minuter och sjutton sekunder. Det betyder alltså att en massa hemskheter händer under den lilla stunden. Flygplan störtar, bilar krockar, det är panik. Vad som gör det hela ännu mer spektakulärt är att alla dessa människor, under blackouten, inte bara förlorat medvetandet utan även liksom flashat sex månader fram i tiden. De har alltså ett minne från framtiden. Och den ser visst inte så ljus ut.

Det finns flera anledningar till Lostjämförelse. Flera Lost-skådisar spelar stora roller i FlashForward (Penny och Lost-hobbiten till att börja med), sen är båda mystiska nästan-sci-fi-serier, båda är ensemble-draman. Det dök även upp en Oceanicskytl någonstans i bakgrunden. Det gillade jag.

Jag kollade premiären med min kompis Hanna som verkligen gillar post-apokalypiska, liksom domedagsscenarion, och hon var mycket nöjd och pepp. Jag tyckte det var spännande också, men blev liksom inte medryckt. Det är visserligen bara första avsnittet, men än så länge känner jag inte att man fick lära känna nån, eller vara med nån karaktär sådär. Jag kommer ju absolut fortsätta kolla, men jag hoppas man får bli kompis med några snarast möjligt. För annars kommer jag tröttna.

ska dom, ska dom inte?

Alltså, jag är verkligen en sucker för will they/won't they-dynamiken som så många serier viftar framför ögonen på en. Det är därför jag kan lida mig igenom ett par avsnitt av Bones trots tristessen. Det är även därför jag lider igenom Teds douche-ighet i How I Met Your Mother. För Barney och Robins ska dom, ska dom inte-grej är så värd. Därför är säsong fem en spännande tid. Kanske bestämmer dom om de ska eller inte, alltså. Sen gillar jag HIMYM (ha, förkortning!) ändå. Jason Segel är ju en gammal favorit, och Willow. Men jag stannar kvar för detta:

en krimi-vad? krimi-vad-för-nåt?

I somras var jag på landet en hel månad i sträck. Det har jag inte varit sen jag var liten, men kan varmt rekommendera det även i vuxen ålder. Det var härligt. Jag blev mini-brun, vilket annars aldrig händer, jag hann väldigt långt på alla handarbeten, och jag kollade ikapp på allt jag inte orkade kolla ikapp på i stan. Vilket var andra halvan av The Office, säsong fyra och fem av Lost (herregud!! spänningen!!), hela Gossip Girl, Gavin & Stacey som är en mycket vänlig brittisk serie som jag gärna broderar ut om senare. Och jag tror det var lite annat också.

Jag kollade även på det fantastiska danska dramat Ørnen - En krimi-odyssé. Alltså, har ni sett Örnen. Det är så bra. Den är allt svensk tv inte är, dyrt, välproducerat, nästan alla pratar danska... Jag älskar det. Jag kan inte förklara den bättre än de gör på baksidan av boxen, så håll till godo:

En intense krimi-odyssé udmærker sig ved at have to fortællelag. På det ydre, aktionsprægede plan, handler serien om kriminalinspektør Hallgrim Hallgrimsson, kaldet Ørnen, der med stor ekspertise efterforsker og opklarer drabssager med forbindelse til grænseoverskridende, organiseret kriminalitet. På det indre plan handler serien om en mand, som er så elendig til at tage ansvar for sig selv, at han nu befinder sig på kanten af en eksistentiel krise.

Jag kan bara varmt rekommendera den. Utom en sak, och det är signaturmelodin. Alltså, jag skäms-rodnar så mycket så jag inte vet var jag ska ta vägen. Men jag vill inte att ni ska skrämmas bort av den, för det är så mycket bättre en så.

Min topp fem: Pandan

Miranda heter min 14-åriga syster. Hon gillar riktiga tjejgrejer som smink och fotboll och ostburgare. Här är hennes topp fem bästa tjejer:

5. Mirjam Frydman. Min syster. För hon är så gosig.

4. Audrey Tatou. Hon pratar så gullig fin franska.

3. Mischa Barton. Hon är så jäkla snygg. Och hon var med i The OC, min bästa serie för alltid.

2. Blair Waldorf. En fantastisk människa.

1. Helena Bonham Carter. Så snygg och så cool och gift med Tim Burton och att hon spelar så elak men ändå är hon min favoritmänniska.

clearly, love does suck

Jag gillar ju verkligen vampyrtrenden, som gammalt Buffy-fan och så. Älskar True Blood (läst böckerna i sommar, gillar!), är helt klart på Twilight-hypens sida, så jag hade ändå bestämt mig för att vara välvilligt inställd till nya tonårsvampyrdramat The Vampire Diaries. Serien bygger, liksom både Twilight och True Blood, på en bokserie, som jag inte tyvärr inte läst. Bakom serien står Kevin WIlliamson, som man minns med glädje från Dawson's Creek. Herregud vad jag älskade den serien. Dom första tre säsongerna alltså, sen kollade jag inte mer, det vill jag har sagt. För några månader sen försökte jag titta på Dawson's igen, men den hade inte åldrats med värdighet. De har alla en sorts viskande röst som inte alls är härlig såhär i efterhand. Samma viskande röster använder alla i The Vampire DIaries. Det är ett av minustecknena. Ett annat minustecken är att det ska vara creepy och liksom mörkt, men det är rätt löjligt. De använder rökmaskinen och en kråka på ett sätt som bara får mig att fnittra. Och även fast jag vet att L J Smith var före Twilights Stephanie Meyer med sin star-crossed-lovers människa/vampyr kärlekshistoria känns det alldeles för mycket som en kopia. Tråkigt men sant. Jag är tydligen lite mätt på just det.

I see your value now

Här är dagens skörd:
Community! Premiäravsnitt. Tror att jag gillar det. Det utspelar sig på Community College, så det är en bra start. Och de dedikerade första avsnittet till John Hughes minne. Så det är också bra. Joel McHale spelar huvudrollen, han är tydligen rätt känd för nåt E!-program, The Soup, som han gjort flera år, men jag har aldrig sett det. I Community spelar han en advokat som blivit utkickad ur förbundet när de märkt att hans examen visst var förfalskad. Så nu måste han fixa en examen. Hijincks ensue. Hijncksen består av hans nya studiecirkel som består av Chevy Chase, ett gäng avhoppade high school-elever, en mamma som vill utveckla sig själv och en tjej han vill ligga med. Vet inte än, men tänker nog kolla nästa vecka också.

Fringe. Säsong ett började as-spännande, dippade i mitten, men slutade as-spännande. Säsongspremiären var bra, jag gillade det. Förra säsongen slutade ju med att Olivia Dunham korsade över till den parallella världen och träffade William Bell (Leonard Nimoy!), i fick även veta att (antagligen) den riktiga Peter Bishop (Pacey!), den från vår värld, dog som barn och att Walter hämtade hem den andra världens Peter att ha som sitt nya barn. Spännande. Den grejen är inte aktuell i nya avsnittet dock, sär handlar allt om Olivia, jagad av någon från den andra sida, hamnar i en bilkrasch och ligger för döden. Det är mycket det här med att den som jagar henne har nåt tech som kan få den att byta utseende med någon. Så man vet aldrig vem man kan lita på. Jag är spänd på säsongen iallfall.

The Office. Jag hade en paus efter att Holly Flax slutade nån gång i början av förra säsongen. Då tappade jag lite sugen, mest på grund av sorgen. Men sen tittade jag ikapp i början på sommaren och nu är jag pepp igen. Och ett avsnitt när Michael outar att Dwight koper gödsel (Obs! Han gör sitt eget), Andy är orolig att ryktena om att han är bög kanske stämmer och tre praktikanter får se hela kontoret få flippen gör mig ändå lite sugen på mer.

Glee! Tre avsnitt av denna ljuvliga high school-kör/showgruppsserie har nu gått, och jag gillar det. Mycket på grund av avsnittsnamnen (Showmance, Acafellas) men också för att jag är en sucker för kids som sjunger Push It på skolsamlingen för att ragga nya rekryter till Glee Club.

food science

Min kompis Alex har pratat mycket om Heston Blumenthal och hans helt sjuka matlagningsprogram The Search For Perfection. Hon har boken och allt. Men jag har aldrig kollat på programmet, tills igår när jag fick nya datorprogram och en påse med köpe-DVDer och allt vad jag ville ha från min morbrors jobbhårddisk. Då snappade jag nämligen bland annat åt mig säsong ett och två av Hestonserien. Den är ett härligt komplement till matbloggar jag läser med steg-för-steg beskrivningar, och stora kokboken. Kolla när han gör ägg- och baconglass:

Gossip Girl FTW

Idag gick jag inte på föreläsning utan stannade hemma och läste om virus. Och kollade på säsongspremiären av Gossip Girl. Jag hetskollade alla avsnitt i maj, så jag har ju inte varit tvungen att följa GG i realtid förut. Känns som en utmaning. Saker som var härliga med premiären: Chuck och Blair. Har såklart längtat, det var härligt att se dom. Mindgames, stel kostym, nån slags brokadklänning. Inget hårband tyvärr. Det var också härligt att hata på Vanessa (vidrig) och hennes nya snubbe (Dan/Serena-brorOMG!). Serena var tråkig som vanligt, och Dan för den delen, men Carter Baizen kan bli ett bra inslag i säsongen tycker jag. Det var skönt att Lily höll sig borta, och Rufus i bakgrunden också. Allt som allt var jag nöjd!