Rapport till himlen

Jag pratade ju lite om den gamla svenska serien Rapport till himlen för ett tag sen. Idag gjorde jag slag i saken och köpte boxen. Efter första avsnittet kan jag meddela att den är precis lika bra som jag kom ihåg det. Johan Widerberg spelar Viktor som är kvar i stan över sommaren. Han har en nära-döden-upplevelse och kan nu se och prata med döda. En tjej blir mördad och på sju dagar måste hon hitta mördaren för att få komma till himlen. Och Viktor hjälper till såklart.

Jag påminns på många sätt faktiskt om Pushing Daisies som jag gillar så mycket nu. Det finns ju till exempel ett glasspalats där det hängs, lite som Neds pajhål, och Vanna Rosenberg jobbar där och är strålande bra. Och minns ni Gert Fylking i sitt livs roll som Mr Splendid på bingohallen, där han sjunger Strangers in the Night med blank, fettig comb-over. Och Stellan Skarsgård är mycket läskig.

Det kommer väldigt lägligt och knyter ihop nåt, Rapport till himlen. Med Dead Like Me och Daisies och faktiskt kanske Twin Peaks också. Och lite Kubler-Ross och nära-döden som vi pratade om för ett par veckor sen. Ni borde kolla om.

Det allra sista avsnittet

Jag såg det sista avsnittet av Dead Like Me precis. Och det var bra, det slutade fint. Men det var ju som ett helt vanligt avsnitt ändå på många sätt. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag antar att de la ner innan de hade berättat allt de ville säga. Vilket ju händer med många serier. Särskilt de som görs av Fox kanske. Ni vet vad jag pratar om. Firefly, Drive, Wonderfalls. Tre exempel på mycket bra serier som Fox kapade, långt långt i förtidEn stor sorg är också att vi aldrig fick veta riktigt slutet på Veronica Mars historia. Det känns ju snålt på nåt sätt. Men en del serier hinner ändå med att knyta ihop det för oss. Wonderfalls kändes ju som att de gav oss en historia som de hann berätta om inte hela slutet åtminstone ett av minisluten. Och så finns det serierna som får gå tills de är klara. Buffy, som jag kanske inte berättat hur mycket jag älskar, berättade ju hela sin historia, i sin egen tid, och gav oss ett slut som var öppet, men uppenbarligen the end. Precis som sin systerserie Angel. Vita Huset gav oss också closure. Och jag är så tacksam att de bestämt att BSG ska gå en sista säsong och sen vara över, för man vet att de inte kommer spara på krutet utan säga allt de vill att vi ska veta, och sen vara klara med det. Vilket känns som ett lyft för Lost också, som jag inte är ett riktigt så stort fan av. Men det kan vi ta en annan gång. Jag blir ledsen när de blir tystade för tidigt, och jag blir glad när de inte stannar för länge. Så kanske man kan säga.

Five stages of grief

Alltså, Pushing Daisies är en av de serier som ser mest lovande ut den här hösten. Den handlar om Ned, en pajbagare med en hemlig förmåga. Han kan röra vid döda och få dem att leva upp. Men inte utan konsekvenser. Han kan bara hålla dem vid liv i en minut, annars måste någon annan dö i deras ställe. Och rör han de han återupplivat en gång till dör de. Igen.

Bryan Fuller heter han som gjort den. Han har även gjort Wonderfalls, en sjukt bra serie om en väldigt bitter tjej som tvingas göra goda gärningar eftersom olika leksaker talar till henne. Sen har han gjort Dead Like Me. Den handlar om en sjukt bitter tjej som är död. Den är också mycket bra, jag kollar på den nu. Det är det här med döden alltså. Som han pratar mycket om. I första avsnittet av Dead Like Me går de igenom Kübler-Ross fem stadier i sorgearbete. Det är en populär grej i serier har jag märkt. I princip alla läkarserier har gjort ett avsnitt baserat på Kübler-Ross. Grey's, House, Scrubs, jag har inget minne av det i Cityakuten, vet nån? De har gjort det i Frasier och i Simpsons. Den här säsongen har två nya serier som direkt handlar om döden i varje avsnitt. Pushing Daisies och Reaper. Undrar hur lång tid det kommer ta innan nån av de gör ett sorgeavsnitt. Och vilka andra serier som gör nåt liknande den här säsongen. Om någon.

The five stages of grief. De är, för sakens skull
1. Denial
2. Anger
3. Bargaining
4. Depression
5. Acceptance
Läs lite om Elisabeth Kübler-Ross om ni har en stund över, mycket intressant. Hon jobbade mycket med dödssjuka, det var då hon kom fram till sin teori. Sen blev hon mer och mer intresserad av vad som hände efter döden, var mycket involverad i olika utanför-kroppenupplevelser och sånt. Och sen var det nån skandal med ett medium. Kolla upp, det är fascinerande.