feed a fever starve a cold eller tvärtom?

Den senaste veckan har jag haft feber en del. Jag har även kollat på mycket science fiction. Feber plus sci-fi gav mig en lite annorlunda ingång än man kan ha i helt vaket tillstånd.

Det finns två sorters tittare, de som gillar sci-fi och de som inte förstår charmen. Det är åtminstone vad de brukar säga när jag i min iver försöker konvertera. Jag älskar ju BSG, Buffy, Firefly, Roswell, en massa saker som det finns folk som inte ens vill ta i med tång, på grund av science fiction-rädslan. Ibland berättar jag inte att jag suttit hemma i två dagar och kollat på säkert 25 avsnitt av Buffy spin-offen Angel, och älskat det. Så fort det är för mycket vuxna sminkade till demoner, alternativt rymdskepp, blir det ju liksom löjligt för en del.

Det där med att gå in i en annan verklighet och liksom gå med på att tro på den, det blir ju som en överenskommelse mellan serien och en själv, och det är ju inte svårt bara man bestämmer att det är värt det. Det tog flera avsnitt av Buffy innan jag kom förbi den dåliga vampyrsminkningen och såg karaktärerna. Men när jag kommit dit kan jag absolut bortse från det lite löjeväckande diset som blir när de huggit en vampyr i hjärtat med en träpåle.

Vad jag egentligen vill säga med det här feberyrandet är mest att det är så värt det när man kommit förbi det fjantiga. Och att om man kollar genom ett filter av feberdröm behöver man inte vänta ett par avsnitt, för då är man mitt i kärnan av serien direkt. Som ett litet tips bara.

Imorrn när jag är frisk ska vi prata om Friday Night Lights hade jag tänkt. Något annat ni längtar efter att prata om?

hatbombning

Jenneth, min kompis, har begärt en liten lista på karaktärer jag hatar i serier jag älskar, här kommer ett par

Lyla Garrety, Friday Night Lights. Hur sjukt jävla irriterande och löjlig kan man bli på en skala. Hon pratar även som en riktig bebis, vilket kan var det absolut värsta. Jag blir på riktigt arg bara jag tänker på henne, vidrig! Och nu är hon sjukt religiös, och ska frälsa resten av Dillon och jag dör, hon är så värdelös. Jag kan inte ens sätta ord på det.

Cally i BSG, så gnällig att man svimmar av. Hon har i och för sig verkligen bättrat sig, men jag glimtade till skådisen i ett blink-and-you'll-miss-it-appearance i Dead Like Me en gång och det bara slog mig, henne ser jag framför mig, gnällandes. Boring. Kommer ni ihåg när hon satt inspärrad på New Caprica och hon gnällde sönder Boomer, det var för kul, men vilket sätt hon har alltså.

Darla, Buffy och Angel. Jag vet att alla hatar henne, men hon är en alldeles för dålig skådis. När hon är förstörd på olika sätt, typ arg och ledsen etc, då är hon helt ok. Men när hon ska vara sådär beräknande är hon för tråkig. Jag tror inte på henne ett dugg.

Duncan Kane, Veronica Mars. Hela Mars-fandomen håller ju med om att Duncan var den träigaste tråkmånsen på tv. Sen gkorde han saker som man som tittare hade svårt att förlåta, även fast Veronica inte riktigt tyckte likadant. Kardinalsynder man inte begår, göra slut med sin tjej för man tror att man är syskon, utan att säge nåt. Sen ligga med tjejen som är drogad och dra utan att säga nåt. Sen göra en annan tjej med barn, utan att säga nåt, ja listan kan göras lång. Vilket svin.

Sen finns det ju en del serier jag älskar där jag inte kan hitta nån jag hatar. Är inte det skumt. Vita huset och Studio 60 till exempel som jag verkligen verkligen älskar har ju bara älskvärda karaktärer. Även när de gör saker som är värdelösa tycker jag så mycket om dom.

Vilka hatar ni egentligen? Jag är så nyfiken.

mini-summering

Som ni kanske märkt har jag inte kollat på så mycket nya saker på senaste. Mest kollat Dr Who från 2005, med Christopher Eccleston, som är så fantastisk. Och Rapport till himlen som sagt, som jag kollade hela i helgen. Fyra avsnitt av guld, ska jag säga er. Jag rensade även bland filmer och boxar i bokhyllan, så då blir det ju att man kollar på sina bästa Buffy och West Wing och Freaks & Geeks som man ju kan se på om och om igen. De läskiga sakerna som står där, alltså Twin Peaks, väntar jag med tills det blir ljusare ute. Men jag har tittat på en del aktuella saker också.

The Office från förra veckan, vi är tillbaka till halvtimmesformatet, vilket många är glada för. Jag var inte alls förtvivlad över entimmasavsnitten, men iallafall. Det var ett fint litet avsnitt, gillade Dwights Second Second Life och Michael Scotts fina reklamfilm till exempel.

Är ikapp med de senaste två veckornas Pushing Daisies, som ju är sjukt gullig och quirky men inte riktigt levererar mer än så tycker jag. Ska de ta det nånstans riktigt eller bara hålla på att fåna sig? Det är underhållande och så, men det gör ju inte riktigt att jag känner nåt för dom. Vad tycker ni?

Såg första avsnittet av Samantha Who? som är Christina Applegates nya sitcom. Hon har minnesförlust och har alltså glömt att hon var en riktigt vidrig människa, hur ska det gå? Kan bli lite kul kanske?

Friday Night Lights. Jag säger fortfarande att det är min bästa serie just nu. Jag får fortfarande lite hjärtklappning av signaturmelodin. Jag gillar alla familjen Taylors storylines. Jag hatar den döda snubben, och jag hatar Mexico. Nu kan de bara knäcka Jason Street riktigt ordentligt. Annars är det kört för dom, det säger jag er.

Såg äntligen Moonlight. Ny vampyrserie alltså, LA, privatdeckare som är blodsugande monster men vill göra gott etc. Trist förutom Jason Dohring som har nånting som gör att jag vill fortsätta kolla på honom. Lika sjukt som att man var så himla kär i Logan Echolls i Veronica Mars, när han hade det där fula snäckhalsbandet och blonderade toppar, lika sjukt är det att jag tvingar mig igenom ett par avsnitt vampyrprocedural för att se några scener där han bär kostym och pratar i telefon och liksom snurrar lite när han går. Det är lite som att jag tvingar mig igenom Bionic Woman för Katee Sackhoff-scenerna. Sjukt. I senaste avsnittet var hon inte ens med. What a waste.

Vad har ni gillat senaste veckan? Förutom Dirty Sexy Money som jag har förstått att jag måste kolla in.