Visar inlägg med etikett lovebombing. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lovebombing. Visa alla inlägg

fredag 11 februari 2011

Sista avsnittet ever av den bästa serien ever


Okej, jag har liksom inte skrivit nåt här på sjukt länge, och nu, när jag såg det allra sista avsnittet av världens bästa serie, tänkte jag lite för mig själv att jag så himla gärna ville prata om hur bra det var. Och då kom jag på att jag hade den här platsen att göra det på. Så hej! Spoilers för sista avsnittet såklart, så ni inte blir förvånade.

Det är ganska många serier som jag älskat som har haft ett sista avsnitt någonsin, som har varit mer eller mindre tillfredställande. BSG tyckte jag i stunden var jättebra, men blev irriterad på allt dom tappade på vägen. Veronica mars tog ju bara slut, det var ju inte ett avslut på samma sätt, men det kan jag ändå tycka är lite ok, att jag tänker att det fortsätter utan mig.

Med FNL var jag faktiskt inte så orolig att dom skulle göra mig besviken. Upptakten till slutet har varit fantastisk tycker jag, dom har satt upp förutsättningar för alla som känts så himla realistiska, och förankrade i karaktärerna, och spännande! Alltså, jag var så arg på coach dom där sista två avsnitten för Tamis skull, innan han bestämde sig för att göra det som var rätt och rimligt, jag var redo för skilsmässa ska jag säga. Men var så stolt när han tog sig samman och faktiskt förstod, att det var hennes tur.
Men om vi ska försöka vara lite systematiska. Det som var upplagt inför slutet (jag såg de två sista i ett svep igår, kanske att jag behandlar dom som ett enda långt avsnitt) var ju dels Lions framtid, både state, och huruvida dom ens skulle finnas kvar nästa år. Med det Vince, Jess, Luke, var ska dom ta vägen i livet utan fotbollen? Hur ska det går för Tim, och Billy, och Mindy, och Becky. Kom igen, hur fint var det inte att Mindy blev så knäckt när Becks mamma kom tillbaks. Och Tyra, så nöjd med henne, så collegeproffsig, så fin i sitt mörka hår. Jag bara längtade efter att hon skulle komma och styra upp Tim, och så gjorde hon det.

Sen har vi ju Matt och Julie, som ju var hur fina som helst. Tänk att han friade utanför the Alamo Freeze, är inte det bara det bästa ni nånsin sett? Dog när han Landry (LANDRY!!) gnabbades om hur han skulle kunna fråga coach om hans dotters hand.
Allt var ju för övrigt upplagt för en gråtfest, dom spelade på mina hjärtesträngar så jag kunde knappt tro att det var sant. Men det som jag blev mest gråtmild av, det var när Tim och Billy byggde på huset, tog en paus, drack en öl. Texas forever, sa dom. Då dog jag alltså. Också dog jag när jag såg Jess championship ring. Och när grandma Saracen ville tvätta bröllopsklänningen i hon. Och när Julie sa att hennes föräldrar var det bästa gifta paret nånsin (obs sant, jag vill också bli dom när jag blir stor).

Jag var helt enkelt inte ett dugg besviken, bara ledsen att jag inte kommer få träffa dom mer.

Clear eyes, full hearts, can't lose!

tisdag 17 augusti 2010

skräcken


Jag har nu tagit mig i kragen och kollat igenom några av dom grejerna jag hade sparat till sommaren. Igår kollade jag på sista Party Down till exempel. Jag tror inte ens det har pratats om Party Down här. Det jag tänker på mest när jag ser det är ju hur mycket jag saknar Veronica Mars, och det är faktiskt väldigt orättvist, eftersom Party Down är en jättebra serie, men jag kan liksom inte låta bli. Dick Casablancas, tänker jag, där är du! Du har klippt håret och skaffat dig ett jobb, men du är fortfarande en loveable douche, men jag slipper hata dig pga av daterape-droger och hur elak du var mot Beaver. Åh, det där avsnittet med läraren som låg med en elev och hade svarta satinlakan och lyssnade på Rolling Stones, kolla, han var bara en misslyckad skådis och nu häller han upp sprit, mest till sig själv! Yay, tänker jag. Jag saknar alltså Veronica Mars oproportioneligt mycket.

Men låt oss tala om Party Down för sig självt ett ögonblick. Vad det var bra, hörrni! Jag gillar alla i det där teamet. Det är ett problem bara, och det är hur värdelösa de är på att jobba. Jag har ju jobbat med catering så mycket själv, och alltså, Valhalla, jag respekterar dom så. Deras arbetsmoral, deras kvicka steg, deras logistik. Synd att de är såna svin bara.

Sen är jag strax ikapp med Parks and Recreation. Det jag gillar mest med det är hur otroligt uppriktig Leslie Knope är. Hon är så oironisk. Det är lite exotiskt att se faktiskt. Och herregud, Louis C.K som hennes poliskille!! Jag dör, han är så rar. Tänk att han gillar henne så mycket, kommer ni ihåg när han lärde sig vilka alla kvinnliga politiker hon hade i ramar var. Och nåt att säga om dom! Alltså, jag älskar honom.

Jag är alltså inte klar med Parks and Recreation, vilket är bra, för jag behöver det som motvikt till sommarens stora ångestkollning, Sons of Anarchy. Jag är bara två avsnitt in, men jag har redan velat dö flera gånger om. Jag törs heller inte se det själv. Det är ju uppenbarligen superbra, men herregud, vilken ångest! Jag hatar mamman, jag hatar han som är klubbchefen också, men varje gång mamman är i bild väser jag nåt om hur hon är en lite hora, eller liknande. Jag blir alltså tokig, jag tycker hon är så obehaglig, så det bara far ur mig. Hemskt. Men det är kul att se Charlie Hunnam, tänk att man har älskat honom i så många versioner. Både Queer as Folk, och Young Americans (herre, minns ni den? var alltså besatt) och Undeclared, för att inte tala om Green Street Hooligans. Och nu försöker han prata nån slags söderndialekt, och då skrattar jag lite, men ändå gillar jag honom.

Och, är Sons of Anarchy stället där ALLA tv-skådisar får vara med? Det är grymt, man känner igen så många. I MC-gänget är till exempel killen som gillar Veronica Mars och kaststjärnor och har nån lättklädd-tjej-tidning under sängen som heter Taut Blondes ("I guess I am his type" säger Veronica voice-overn) i det där avsnittet när Logan räddar henne från Tummen mitt i handen-FBI-agenten och dom hånglar på the Camelot Motels trappavsats med. But I digress. Sons of Anarchy är asbra. Och vidrigt. Vidrigt, verkligen. Kan Jax till exempel umgås lite mer med sitt alldeles för tidigt födda knarkbarn, please? Måste kanske jobba mig igenom ett avsnitt till. Vi pratar mer om detta senare, ok?

Sen följer jag ju True Blood och Louie och Huge, men där ligger jag en vecka efter och vet inte vad jag ska säga. Läs The AV Club så länge, de är så bra!

torsdag 5 november 2009

Coach Taylor made me do it!

Efter en konstig icke-vecka med tenta och konstant huvudvärk ligger jag lite efter med alla möjliga viktiga serier. Har flera Fringe och Gossip Girl som jag inte sett än, har inte kollat V-premiären, inte FlashForward, inte Grey's. Men nu tar jag långhelg från skolan och tar väl igen det under morgondagen.

Vad jag har tagit mig tid till är FNL-premiären. Herregud, vad bra jag tycker det är. Folk frågar ofta vad ens bästa serie är, och jag har alltid svårt att svara, men jag tror det är Friday NIght Lights, alltså, det tror jag faktiskt. Och de här två kommande säsongerna som man ju blivit lovad, jag tror det kommer vara fantastiskt. Det nya upplägget, där Coach Taylor har ett riktigt underdog-lag den här gången, är ett så bra sätt att gå vidare på. Väldigt tillfredställande liksom. Och matchen i säsongspremiären, där East Dillon Lions fick så mycket spö, alltså, jag hade lite tårar ska jag säga. Coach Taylor, jag älskar honom! Det är liksom lite såhär nu, fast bättre:



OBS! Spoila mig inte för avsnitt två, för det ska jag se på måndag med min kompis Simon, jag har lovat att inte tjuvkolla den här gången.

onsdag 28 oktober 2009

tisdag 29 september 2009

en topplista


Eftersom mina Whedonverse-boxar varit utlånade i olika omgångar ett bra tag glömmer jag ibland bort att längta efter som. Men idag såg jag den här listan och blev påmind. Det är Entertainment Weekly som gjort en lista över de 25 bästa avsnitten av Joss Whedons alla serier, och jag tänkte delvis att jag höll med och delvis att de kunde gjort topp 50 det finns så mycket bra. Och kolla den här bilden nåt fan har suttit hemma och photoshoppat. Älskar det!

onsdag 23 september 2009

ska dom, ska dom inte?


Alltså, jag är verkligen en sucker för will they/won't they-dynamiken som så många serier viftar framför ögonen på en. Det är därför jag kan lida mig igenom ett par avsnitt av Bones trots tristessen. Det är även därför jag lider igenom Teds douche-ighet i How I Met Your Mother. För Barney och Robins ska dom, ska dom inte-grej är så värd. Därför är säsong fem en spännande tid. Kanske bestämmer dom om de ska eller inte, alltså. Sen gillar jag HIMYM (ha, förkortning!) ändå. Jason Segel är ju en gammal favorit, och Willow. Men jag stannar kvar för detta:

torsdag 2 oktober 2008

squeee

Såg precis nya FNL och jag ska inte ljuga för er. Jag grät lite. Ibland glömmer jag bort det, men jag ÄLSKAR Friday Night Lights. Jag älskar det mer än livet självt.

torsdag 31 juli 2008

längtar!


Hänger i Luleå där det är stadsfestival, och på en liten scen stod ett gäng kids och spelade. Det som var bäst var att det kändes som om alla i klassen som kunde spela nåt fick vara med. Både rockgitarrer och bandgeeks. Och då tänkte jag på bandgeeks. Och sen tänkte jag på FNL som börjar med säsong tre i höst. Och då blev jag så glad! Jag längtar så mycket så jag dör! Snart är jag hemma och då ska jag kolla lite på Coach och Tami Taylor. Det blir så grymt!

torsdag 1 maj 2008

long time no nothing


Hej alla! Jag tänkte berätta lite vad jag kollat på sen sist. Och grejen är att det inte är så mycket. På grund av solen och hur den reflekteras i min skärm eller tv. Så jag kan mest kolla på saker när solen gått ner eller är i moln. Och det är ju väldigt förutsägbart vad jag väljer att titta på såklart:

BSG har ju varit sjukt bra vill jag säga. Jag är mycket nöjd med utvecklingen där. Mycket nöjd. Ett par podcasts ligger uppe nu också, men det är rätt försenat. Jag tyckte både Office och 30 Rock började lite sådär efter strejkpausen, men förra veckans avsnitt av båda var ju för bra. Det var skratt och gråt om vartannat. Jack Donaghy är en komisk furste eller kejsare av något slag måste jag säga.

Annars har jag somnat framför den fantastiska An Evening With Kevin Smith 2: Evening Harder flera gånger de senaste veckorna. Och skrattat och skrattat och skrattat. Och sen googlat Tim Hortons som är en kanadensisk kaffe/donut/bagelkedja som han pratar mycket om. Där beskrivs deras nya frukostbagel på det mest fantastiska sättet:
It's five layers of breakfast in one delicious sandwich
Introducing Tim Hortons new Bagel B.E.L.T. Made with crisp bacon, seasoned whole egg, fresh lettuce, ripe tomato, and processed cheese. It's five layers of breakfast - in one.
Processad ost. Fem lager frukost. Älskar ni inte den som skrivit det?

Sen blev jag tipsad om världens bästa youtubevideo. Titta på den, inte ett öga torrt. Jag har typ kollat sexton gånger de senaste dagarna:

torsdag 20 mars 2008

men kolla på det här då!

Det är folk som älskar BSG som pratar om BSG. Och en av dom är Joss Whedon, och han är fantastisk. Sen är det gänget bakom Robot Chicken och lite Law & Order-skådisar och nån från Eureka. Och sen nån kille med ett lustigt hakskägg som jag inte förstår mig på alls. Men håll till godo, fyra delar av Battlestar Galactica: Phenomena



onsdag 12 mars 2008

the business we call show


Jag ägnade en ganska stor del av dagen åt att kolla på Inside the Actors Studio på youtube. Det är bland det bästa tidsfördrivet alltså. James Lipton är som om någon hade hittat på honom. Nu ska jag titta på george Carlin-intervjun och ha fötterna på min nya matta. Om någon undrar är Ikea kanske det jag gillar mest.

tisdag 11 mars 2008

I gave her my heart and she gave me a pen


Igår kväll somnade jag framför den fantastiska filmen Say Anything! Mycket på grund av att jag tittat på två Twin Peaks-avsnitt och fortfarande, tre timmar senare, var rädd. Men det är lätt att somna till ett Cameron Crowe-soundtrack, det är så tryggt och snällt och bra. En lyxig sak var att jag vaknade mitt i filmen och där var John Cusack med boomboxen i luften spelandes Peter Gabriel. Vilken jävla rulle hörrni!

söndag 9 mars 2008

best friends


Ok, så det är söndag. Jag såsar hemma, städar lite, kanske jobbar lite på stickningen. Vad vill man titta på? Jag vill titta på folk jag tycker om. Trevligt sällskap liksom. Så det blir en fin dag med Vita Huset. Jag och min kompis Hanna kom överens igår om att Aaron Sorkins styrka ligger i att alla hans karaktärer är så sympatiska. Jag älskar typ alla i Vita Huset, det finns ingen man ogillar. Bästa söndagssällskapet ever!

måndag 3 mars 2008

best in life


Jag vet att jag har lovebombat på SModcast förut, men det spelar ingen roll. Om jag kan be er se det här framför er. Klockan är kanske halv nio på morgonen. Ni ser mig på treans buss. Jag har hörlurar. Jag skrattar ganska högt för mig själv. Chansen att jag lyssnar på när Kevin Smith och Scott Mosier i sin podcast spelar upp hela Conan Barbaren är relativt stor. Jag skrattar mest när Kevin gör Arnold Schwartzenegger som Conan.Det här har Conan lärt sig är best in life:
-To crush your enemies, see them driven before you, and to hear the lamentation of their women.
Tänk er det på typ en gravsten. Och sen lyssnar ni på SModcast, finns på er iTunes-store.

tisdag 26 februari 2008

Get a fucking haircut. Looks like your mother fucked a monkey.


Jag kollar rätt mycket på Deadwood just nu. Det tog mig väldigt lång tid att känna entusiasm för den. Jag såg de fyra första avsnitten och brydde mig inte så mycket. Det var nästan ett år sen jag kollade sist, och sen var det lördag eftermiddag och jag hade städat lite hemma, pysslade lite i soffan och kände för att kolla på något nytt och helt plötsligt funkade Deadwood för mig. Ibland behöver man verkligen tid på sig att lära känna personerna för att det ska vara nåt att ha. Jag ligger på avsnitt tio på säong ett nu, och vill bara kolla mer och mer och mer. Just nu gillar jag Calamity Jane och Sol Star bäst. Och Charlie Utter. Han är grym. Plus att de svär mycket. Kineschefen Mr Wu kan mest bara säga cocksuckers på engelskan. Annars pratar han bara kinesiska. Det älskar jag.

söndag 27 januari 2008

tardis, daleks, ni vet resten


Jag har i flera månaders tid gått och aktivt inte sett Christopher Ecclestons sista Doctor Who-avsnitt, på grund av sorgen. Folk har sagt att David Tennant också är bra, men jag hade lärt mig älska min doctor, så det har känts sorgligt att förlora honom. Men idag tog jag steget, och det funkar det med. Åh, David Tennant, tänk att du också kunde!

Mitt andra söndagsnöje är här. Ett quiz, med citat, nördigt. Enjoy!

torsdag 24 januari 2008

åååh!


Min kärlek för Ed Helms är så stor. Och idag fyller han visst 34 år läste jag på IMDb alldeles nu. För något nummer sen var det en fin artikel om honom i Geek Monthly där han visade sina Star Wars-skepp han byggt av typ gem och papper. Fattar ni vilken fantstisk sak. Och när han sjöng den där Abbalåten för Angela med kör i telefonen var körmänniskorna hans riktiga band. De heter Lonesome Trio och han spelar gitarr och banjo. Banjo! Kärleken har inga gränser, det kan jag säga er direkt!

söndag 20 januari 2008

guesstimation?


Jag såg Juno den här helgen, och tyckte den var fin och bra. Jag har bara gott att säga om Michael Cera, han kan ju till och med bära upp shorts. Och idag är det Rainn Wilsons födelsedag, och honom älskar jag också, och han dyker upp prick i början av filmen och gör mig bara glad. Allison Janney är ju också med, det gör mig också bara glad. Och Ellen Page är nummer ett på imdbstarmetern. Bara en sån sak!

onsdag 2 januari 2008

lite mer lista


ja, det är ju det här med Arkiv X. Jag ligger nu på avsnitt 6 säsong 2. Det här är vad jag vet:

Jag älskar
Att Mulder inte lät sina föräldrar kalla honom Fox
The Lone Gunmen
När Scully obducerar
Att de är det bästa teamet på tv
Att de inte kan lite på någon utom varandra

Jag älskar inte
Sista sekunderna i varje avsnitt när det alltid ska bli lite extra mystisk musik och så får man se monstret de trodde var dödat öppna ögonen. Typ.

Mer bra än dåligt! Yes!

ny tid ny strid


Gott nytt år alla! Nu är det slut på det här lovet, och vad mycket vi har att prata om eller? Ni har ju inte fått en enda årsbästalista från mig, så här kommer lite lite av det. Jag kommer inte blanda in strejken i det här nu, ok. Det får vi ta hand om vid ett senare tillfälle.

Finaste nya för mig 2007 har nog varit
Friday Night Lights, som jag började kolla på i början på året
säsongsavslutningen av Battlestar Galactica, som fick mig att nästan totalt flippa ut
allt man sett av 30 Rock
Andy Bernard och Toby i The Office
kanske nästan hela The Office ändå, när jag tänker efter
att Jordan McDeer och Danny Tripp döpte barnet till Rebecka Tripp. Becky.

Lite av årets besvikelser
att Pushing Daisies tappade, jag känner ingenting för dom, när jag trodde att jag skulle gilla så mycket
att man slutade över huvud undra hur det skulle gå i Heroes
att de la ner Studio 60
att sista Veronica Mars var ett sånt icke-slut. Och där vill jag tillägga att jag var ett sjukt stort fan av serien, men det blev så mycket nerförsbacke att det inte knäckte mig att det var över, men dom kunde väl ha gett oss nåt som var lite mer avslutande, eller?

Saker att se fram emot
Sista säsongen av BSG. Trailern dödar mig, snart är det mars!
Det finns 6 avsnitt kvar av Friday Night Lights som inte sänts ännu
Lost kommer ju tillbaks om bara två kanppa veckor, vi kan prata om hur jag i princip tycker att det är en kalkon då, men man vill ju veta hur det ska gå
Sarah Connor Chronicles har premiär den 14e januari, piloten var väl sådär, men Summer Glau är ju med, och hon är grym. Det är mycket gamla bekanta som dyker upp där
Det är nya The Wire, som jag inte är ikapp med, men kommer bli om ett tag, jag uppskattar så att det ligger och väntar på mig
Jericho kommer tillbaka, efter världens bästa fan-jordnötskampanj


Ja, det finns säkert mer, och det kommer sen. Märker ni att jag saknat er?