Visar inlägg med etikett himym. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett himym. Visa alla inlägg

tisdag 17 november 2009

ändå mini-besviken


Alan Sepinwall skrev om veckans How I Met Your Mother, och jag tycker typ precis som han. Det är inte att det enda jag vill se är är Barney och Robin - A Love Story, men är det inte lite trist att de har byggt upp en hype runt dom hur länge som helst o sen bara fumlar bort det på ett par avsnitt. Så mycket outnyttjad potential, är väl det jag tycker. Eller vad sägs?

Och om vi ska prata besvikelser, hallå, förra veckans Glee. Tror dom att vi är dumma i huvudet eller? Orkar inte att de ska skriva oss på näsan om hur jobbigt det är att sitta i rullstol och om man har en syster som har nån slags downs. Fast som jag och min kompis Hanna pratade om igår, det är ju folket bakom den genialiska Popular, som vid sidan av de härliga grejerna, Mary Cherry och elakheter, var proppat med viktiga läxor man skulle lära sig, om hur alla är lika mycket värda o allt sånt. Trött på det, säger jag er!

onsdag 7 oktober 2009

Tisdagstv

Här är skörden av tisdagstv alltså:

How I Met Your Mother
Förra avsnittet var sådär, men den här vekan var jättekul! Ted lär Barney hur man är Robins pojkvän, Marshall ville ge en värdig person en jättestor tunna. Festligt. Älskar även kanada-referenserna, och längtar tills nån gång i framtiden när man får en pay-off från Barneys borttappade kollegieblock. Kolla själva:



House
Bästa grejerna denna veckan:
Wilson leker Bill Compton och deadpannar I am vampire Sookie. Ganska likt.
Om man blundade kunde man leka att det var Darth Vader i sjukhussängen.
Alla scener när Wilson och House är i samma rum.
Jag är annars rätt trött på Cameron/Forman/Chase/Thirteen, så helt ointresserad av hela deras storyline alltså. Hoppas det går över snart, tänker jag.

Gossip Girl
Vill ju bara se Chuck och Blair, så alla avsnitt där de inte är i centrum känns lite misslyckade. Men den här veckan hade man iallafall trainwrecket vi kallar Tyra Banks. Alltså herregud! Den kvinnan borde inte vistas utanför sina egna program, man blir ju rädd. Men vid sidan av rädslan, road. Skrattade åt och inte med henne dock. Vid sidan av det, Hillary Duff nytt love interest för Dan, tråkigt, Georgina och Rufus/Lily-barnet har nåt lurt på gång, bryr mig icke, Serena försöker göra sin mamma glad, hatar det.

Castle
Alltså, Castle är ju inte så himla bra. Det är en procedural, det handlar om en deckarförfattare som researchar på polisstation med en "het" detektiv som inspirationskälla. Det är inte nåt som brukar göra mig intresserad, jag kollar bara av en anledning. Nathan Fillion. Alltså, Kapten Malcolm Reynolds. Jag älskar honom ju. Så därför kämpar jag mig igenom avsnitt efter avsnitt av mycket banala mordgåtor. Och det blir nästan lite värt.

onsdag 23 september 2009

ska dom, ska dom inte?


Alltså, jag är verkligen en sucker för will they/won't they-dynamiken som så många serier viftar framför ögonen på en. Det är därför jag kan lida mig igenom ett par avsnitt av Bones trots tristessen. Det är även därför jag lider igenom Teds douche-ighet i How I Met Your Mother. För Barney och Robins ska dom, ska dom inte-grej är så värd. Därför är säsong fem en spännande tid. Kanske bestämmer dom om de ska eller inte, alltså. Sen gillar jag HIMYM (ha, förkortning!) ändå. Jason Segel är ju en gammal favorit, och Willow. Men jag stannar kvar för detta: