detta har hänt

Jag hade så storslagna planer på hur mycket nya grejer jag skulle kolla på. Är på landet, har en hel väska full med tv, och det enda jag vill är att kolla på sånt jag redan sett. Vad är det som gör att man är såhär? Jag förstår inte mig själv. Följaktligen har jag kollat på Undeclared en massa, som är lika bra som alla andra gånger man sett det för övrigt, och gamla 30 Rock, och inte pallat nåt annat.
Några nya saker har jag dock petat i mig, för det kom besök som hade med säsongspremiärer av lite taffliga sommarserier. Det var Louie, som inte är så taffligt, internet verkar älska det. Jag har bara sett två avsnitt, och är rätt välvilligt inställd. Ståuppande tvåbarnsfar, frånskild, och hans liv och leverne. Tror jag kan skratta till det lite till sen. Sen var det Persons Unknown, herre, det var riktigt dåligt, men spännande. Kvinna blir kidnappad på lekplats, SHOCKER att dom inte tar hennes barn, och vaknar upp på ett hotell där ett gäng andra människor som också blivit tagna finns. Och nån håller koll på dom Big Brother-style, med kameror. Hur ska det gå osv. Jag kommer inte kolla på det nåt mer. Sen var det nån adventureserie där ett kid som växt upp i djungeln (?) åker tillbaks till USA där han kommer ifrån och ska gå i en skola som hör ihop med ett museum också. Det är lite unga Indiana Jones, men inte var det särskilt bra ska ni veta.

Min bästa av högen som kom var nog fat camp-serien Huge. Det är såklart riktigt moralkakigt, men det är lite befriande att det är en serie som säger att den ska handla om tjocka, och så är dom tjocka på riktigt. En smygsäljer godis, det var kul. Jag ska kolla på några avsnitt till tror jag.
Sen har jag bara sett tre avsnitt av True Blood den här säsongen än så länge, men jag tycker det är riktigt bra. Jag läste böckerna förra året, och efter det är Sookie inte alls lika irriterande som jag tyckte hon var innan. Och man är så nyfiken vilka av storylinesen från böckerna dom ska använda på tv. Är mycket nöjd nu när ware-communitybiten kommer in. Det är så spännande!

Jag kollar fortfarande Homicide såklart, men det går riktigt långsamt. Nu när jag börjat med handarbetandet för sommaren vill jag mest ha sällskapstv, där det kanske inte händer så mycket, och då är Homicide bra, bara lite för dystert. Nu har jag blandat upp med lite Treme också, såg aldrig det i våras. Det är ändå lite hoppfullt på nåt sänt, trots att det är lite feel bad. Och det är rätt skönt att det inte är så mycket handling, att vi mest umgås bara. Jag sitter på mitt håll och virkar, dom städar upp efter Katrina och spelar lite trumpet osv. Ändå nöjd.

Nån som har nåt annat tips kanske?

Mina nya kompisar

Sju avsnitt in i säsong ett nu, och jag börjar lära känna folket på Baltimores mordrotel lite. Kay är ju min nya stora förebild i livet. Det skadar inte att hon är rödhårig, vill jag ha sagt. I avsnittet jag såg imorse skulle hon vittna. Hon rockade powersuiten, och det är så cute att hon har en crush på states attourney Ed Danvers. Hennes och Baldwin-brorsans partnerskap är nog mitt bästa än så länge tror jag. Det var superfint när han skulle slingra sig ur hur han sagt till hans fru att han inte alls tyckte Kay var attraktiv. Hur dom hade en outtalad överenskommelse om att de inte skulle fundera på det ens, så då gjorde han inte det. Det gillade jag.

Sen känner jag att Bolander och jag blir bättre och bättre vänner. Han är ju nyskild, det är jobbigt för honom. Jag undrar hur det går för honom med den australiensiska coronern, det var ju riktigt jobbigt när han hängde med hennes son och han var så crazy! Och stressade upp stackars Bolander. Han har det inte så lätt. Och Munch är så jävla torr och sarkastisk och retlig mot honom, jobbigt. Men hörrni, det där krabbätarstället, dit vill jag gå, det verkar astrevligt! En liten hammare, en krabba, och tidningspapper. Ändå festligt!

Sen är det ju det här med Pemberton. Han är ju en sån jävla bra polis! Och nu när Bayliss och han börjar jobba som ett team, det känns härligt. Han blev ju erbjuden ett chefsjobb precis, och det ledde till en mycket fin scen där han och nuvarande strängchefen pratade lite. Och nu när han bestämmer sig för att vara med i gänget, kommer och drinker en efter-jobbet-öl osv. Härligt! Gillade även när han och Bayliss redde ut det där hundmordet, och pratade om hundnamn. Hans gamla hund hette visst Rex. Ändå bra hundnamn tycker jag med.

Sen är det ju Crosetti/Lewis-teamet. De åkte till Washington precis, och Crosetti fick kolla in massa Lincoln-memorabilia, det var så kul för honom. Och dom fick inbjudan till att käka middag i Vita Huset-matsalen, av en Secret Service-man. Men Lewis blev sur, så dom fick dra ju. Jag gillar deras dynamik:

En sak med Homicide som är skön är ju att det går så långsamt.SJu avsnitt in som sagt, och vi lär fortfarande känna varandra. Ingen hets osv.

Homicide, nu börjar vi!

Nu har jag alltså kollat på dom tre första avsnitten av Homicide, om det inte är helt klart för folk är det alltså ett polisdrama från 93 gjort av en del folk bakom The Wire, skapat av Paul Attanasio, som för övrigt producerat 130 avsnitt av House och skrivit Donnie Brasco och Quiz Show, coolt! Vi är i Baltimore, på mordroteln, det är precis som The Wire en ensemble, ännu ingen tydlig huvudroll iallafall, och väldigt låg färgmättnad. Alltså, typ så nära svartvitt man kan komma och fortfarande kalla det färgteve. Eller så är min dator lite wack.

Vi får lite av en ingång till mordroteln av den nya medarbetaren Tim Bayliss, och jag som är skadad är ju sjukt uppspelt över att det är Jake Kane (ni minns väl Veronica Mars?!) som spelar. Den som svarar i telefon på kontoret får liksom ta fallen, och hans första samtal blir ett barnamord. Allt jag kunde tänka var, Jake, om typ tio år kommer du också veta hur det känns att ha ett mördat barn. Sån är jag, kan inte låta bli.

Såhär tre avsnitt in har jag inte riktigt lärt mig alla namn, eller lärt känna alla karaktärer ordentligt, men det här är vad vi vet om dom än så länge: Vi har ensamvargen Pembleton, som är snabb och bra på att avsluta utredningar. Sätts såklart ihop med nykomlingen, jag tror dom kommer kunna lära varandra mycket om livet och polisarbetet osv. Det finns den stränga polischefen, som ändå bryr sig. Det finns några riktigt tunga team, mitt bästa än så länge är ändå Baldwinbrodern och Melissa Leo. Dom har redan pratat om vänskap och partnerskap (Hugo! Redan två avsnitt in!). Sen finns det han som är besatt av Lincoln-mordet och hans partner, också vassa. Och den tjocka nyskilda gubben , kanske min favorit. I gårdagens avsnitt fick han gå på dejt med den heta coronern, han var så rar! Och när han småpratade med sin granne som byggt en kista, som spelades av Luis Guzman, dog alltså. Munch, alltså Richard Belzers karaktär, han har inte riktigt kommit in i leken ännu, men jag känner att vi kommer bli riktigt goda vänner.

Lite andra strösaker:
Min mamma sa om Melissa Leo, dom har liksom tagit en riktigt snygg tjej och stylat henne som en medelmåtta. Det tyckte jag var rart.
Avsnitt tre, Edie Falco som polisen som skjutits fru, ett geni!
När Giardello vill få sin vilja igenom visar han upp ärren från dom gånger (3!) han skjutits i tjänsten.
Det är festligt med tanten som gifter sig med medlemmar i sin familj, försäkra dom och sen dödar dom, och scrapbookar deras dödscertifikat och försäkringspappren.