Jag har en kusin som heter Levi. Han föddes i stockholmstrakten för snart nitton år sen. Vi delar saker som kärlek till Mighty Boosh och X-filesmaraton. Han har även internetvana Jag gillar Levi trots att han är lite av en rocker. Och för att han är en sån ordvitsare. Jag bad om en topp-fem-lista, och här är vad jag fick:
Joss Whedon älskar ju Battlestar Galactica. Och nu har han castat Tahmoh Penikett som spelar Helo i BSG till Dollhouse. Det är så grymt, jag tror det kommer vara asbra! Läs lite om det hos Ausiello. Joss-peppen är så hög nu, snart säger de att de ska släppa den där webmusikalen jag pratade om lite förut. Det är så mycket som kommer tillbaka nu!
Förut gillade jag inte ens Tina Fey, men nu tycker jag hon är fantastisk. Lite pepp inför nytt av 30 Rock hittar man här, hos E!Online. Jag längtar mycket mycket!
Min kompis Hanna har gett mig så mycket tv. Innan jag och Hanna kände varandra hade jag aldrig ens sett BSG, fatta vad sjukt. Hon har även introducerat mig till Doctor Who och Torchwood och en massa massa annat! En tråkig sak med Hanna är att hon redan jobbar på radion, så en podcast där vi skulle nörda om tv känns helt överflödigt. En bra sak med henne är att hon kan sända och nickname-a mig på facebook samtidigt. Jag heter Smygis nu om någon undrar. Här är Hannas topp fem alienebabys på tv:
5. Torchwood
Gwen ska gifta sig, men vaknar på morgonen med preggomage och förstår att hon blivit på tjocken av en utomjording som typ rört lite vid hennes handled dagen innan. Mitt under bröllopsbestyren förstår Torchwoodgänget att alienmamman använder Gwen som surrogatmorsa och vill slita ut babyn. Till slut måste man använda Owens gevär-som-kan-förstöra-saker-inuti-andra-saker, och det blir Gwens fästman som får skjuta bort alienbabyn i en sorts omvänd födelsescen. En avsnittslång historia bara, alienbabyn har inget att göra med själva storyarcen.
4. Invasion
Invasion slutar med en gigantisk hybridfödselscen, med typ hur många gravida lidande kvinnor som helst, men det är första gången man får se alienfödsel några avsnitt tidigare som är coolt, sedan blir man lite blasé. Full av nån sorts små yngel blir man, och det lyser ett mystiskt sken ur magen. När ynglen föds dör man.
3. Angel
Darla blir med barn, Angels barn, trots att vampyrer inte kan få barn. Omg, är det ett ont eller gott barn? Så småningom får Darla någon sorts mänskliga känslor av att ha en baby med själ inom sig. Men hur ska babyn kunna födas av en levande död? Jo, Darla är på väg att tyna bort ändå, och i sitt nya lite-mer-mänskliga jag beslutar hon att köra en påle i sitt eget hjärta för då blir ju vampyrer till stoft, och kvar blir bara babyn liggandes på marken. Okej, denna baby är inte riktigt en utomjording, men ändå, väldigt cool lösning på babyfödseldramatiken!
2. Battlestar Galactica
Athena-Sharon är en cylon som blir ihop med Helo, och så får de ett barn som heter Hera och är den första halvcylonen. Galactica-possen säger att babyn är död, men gömmer undan den. Egentligen inte särskilt mycket scifidramatik med själva babyn och födseln och sånt, den ser helt normal ut, enda ovanliga med babyn är att dess navelsträngsblod botar cancer. Dock: mycket viktig alienbabyfödsel ur seriemytologiskt perspektiv. Mycket viktig.
1. V
En tjej blir kär i en av ödlorna i människodräkt, ligger med honom, och blir såklart med barn. Till slut är det dags för dramatiskt kejsarsnitt i motståndsrörelsens högkvarter under ledning av den fantastiska hjältinnan Julie. Ut kommer en liten människobaby, gullig och allt. Yay faran över! TROR MAN. Tills den öppnar munnen och sticker ut en väsande lång ödletunga! WAAA! Men det är inte över än. Ut ur den uppskurna magen kravlar dess tvilling - en grön skräcködla. WAAAAAAAA! Bästa och otäckaste alien baby-födelsescenen ever.
Min kompis Jenny kommer från Ljungby, där hon föddes för typ tjugoåtta år sen. Saker jag gillar med Jenneth är skumparty, att hon kan härma vems dans som helst och när man frågar om hennes topp fem så får man det här svaret:
Alla mina favoritfilmer innehåller tävlingsmoment. Idrottsfilmer med underdogs (Dodgeball, Major League, Blades of glory) funkar bra men allra bäst blir det när något slags talangjakt eller danstävling är inblandad. Vare sig det handlar om att bli bästa cheerleader, dansare eller skönhetsmiss så finns det inget bättre klimax än en riktigt spännande final. Efter att ha överkommit sina hinder (sträng pappa/inga cash/en trasig folkabuss etc) triumferar alltid filmens hjältar i en fantastisk tävlinggsscen på slutet med en uppvisning som ger alla gåshud. Konstigt ofta brukar Kirsten Dunst vara med på ett hörn.
Och vinnarna är:
1. Girls just wanna have fun (1985) Min absoluta favoritfilm överhuvudtaget! Janeys (Sarah Jessica Parker) högsta dröm är att få dansa på D-TV och på vägen mot målet fixar hon både pojkvän och världens coolaste bästis (Helen Hunt). Filmen har allt: sträng militärpappa som mjuknar på slutet, en rik bortskämd motståndare som blir mosad, fin vänskap, roliga kläder, grym musik och ett budskap lika perfekt som titeln.
2. Drop dead gorgeous (1999) En av de bästa mockumentärer som gjorts! Vad är "The office" och "Stockholmare" mot en skönhetstävling där nästan alla deltagare mördas?
3. Little miss sunshine (2006) Olive lyckas förena hela sin dysfunktionella familj genom ett strippnummer som farfar koreograferat.
4. Bring it on (2000) - "Brrr it's cold in here! There must some Clovers in the atmosphere!"
5. School of rock (2003) Chello! Fenomenale Jack Black lever ut sina rockstjärnedrömmar genom wizkids som inte alls är sådär vidriga som barn på film brukar vara.
(Napoleon Dynamite kvalade nästan in med sina D-Qwons Dance Grooves-moves som hjälper kompisen Pedro i elevrådsvalet)
Sjukt bra avsnitt av Torchwood. Sjukt bra och väldigt speciellt faktiskt. Det handlade om folk som försvunnit. Vi fattade ju efter ett tag att de slunkit igenom the rift. En del kom tillbaka och hade sett sjuka och obehagliga grejer, och då fick de bo på ett särskilt mentalsjukhus. Jag flippade lite men det var fint. Och alla avsnitt när man får veta mer om Jack Harkness är ju bra. Det enda är att man vill att det ska hända nåt med Owen-storylinen snart, men previewn för nästa avsnitt gör mig lite hoppfull om att de kanske styr upp det. Hoppas!
Det är folk som älskar BSG som pratar om BSG. Och en av dom är Joss Whedon, och han är fantastisk. Sen är det gänget bakom Robot Chicken och lite Law & Order-skådisar och nån från Eureka. Och sen nån kille med ett lustigt hakskägg som jag inte förstår mig på alls. Men håll till godo, fyra delar av Battlestar Galactica: Phenomena
Det har varit snack om en BSG-spinoff länge ju, en prequel typ där det skulle handla om livet på Caprica innan första cylonlkriget. Och nu säger televisionary att det är klart att det filmas en pilot. Det vore så coolt om det blev nåt ska jag säga er. Det är Ron Moore och David Eick som står bakom, så man vet att det tas på allvar, och man kan läsa lite om det här!
Sen säger Kristen på E!Online en gång till att FNL är så gott som klart för en tredje säsong, men den här gången är det en av skådisarna som viskat det i hennes öra. Vi kommer närmre och närmre. Läs om det här.
Jag såg just första avsnittet av Miss Guided. Ny halvtimmeskomedi med Judy Greer, som vi kanske känner bäst som Kitty i Arrested Development. Hon är guidance counsellor på sin gamla skola och det är rätt tragiskt tycker jag. Vet inte om jag kommer vilja kolla vidare, det är lite som The Comeback med Lisa Kudrow om ni såg den, en huvudperson som är sjukt misslyckad men helt clueless, jag får ganska ont i magen av det. Jag ger nog Miss Guided ett par avsnitt till. Chris Parnell är med och allt.
Sen hade Rob Thomas, inte från Matcbox 20 alltså utan Veronica Mars-mannen, ett finger med i spelet ett tag men hoppade av serien. Vet inte vad det betyder, men.
Jag kanske förhastade mig lite med The Black Donnellys. Såhär sju avsnitt in är det inte bara bra, det är lite fjantigt också. Men när det är bra är det jättebra, det är därför jag inte riktigt kan bestämma mig om vad jag tycker. Vad jag vill säga med det här är mest att ni kanske inte ska lita så fullständigt på det där lovebombarinlägget jag skrev härom dagen.
Sen kom jag även på varför jag förra året när jag såg nån promobild blev så pepp. Det här är lite skämmigt kanske, men när jag var kanske femton och var hemma från skolan och ibland kollade på made-for-tv-movies på Hallmark hade jag en favoritfilm som hette Mr. Music som handlar om en femtonåring som i en pr-kupp blir vd för något musikproduktionsbolag. Jag kom på igår när jag såg att det ju såklart är Tommy Donnelly. Jag svär att jag sett den där Mr. Music sju gånger på Hallmark. Dock aldrig början. Om nån vet hur den börjar får ni gärna berätta. Iallafall såg jag igår att det var Tommy. Jag vet inte vad det här säger om mig men jag har gått i ett år och tänkt att jag ska kolla in den här serien bara för att jag typ känt igen Mr Music utan att märka det. Det var lite sjukt kände jag. Ni ser ju bilden, ni fattar ju.
Kristen på E!Online skriver lite mer om hur FNL är så gott som räddat. Nu sägs det att det blir tretton avsnitt till nästa säsong, med förhoppningen om nio till om siffrorna ser bra ut. Men det är inte officiellt och inte säkert. Varför inte bara ge oss goda nyheter tycker jag. Läs hela alltet här.
Jag är liksom i nån slags homemakingfas just nu, allt jag gör är typ långkok, stickning och ihopsnickrande av ikeamöbler. Och jag har ju redan plöjt väldigt mycket West Wing som trevlighetssällskap så nu måste jag hitta på nåt annat. Igår hade jag The Bourne Identity när jag byggde ihop en Billybokhylla. Nu håller jag på att klä ett bord från Lackserien i tyg, det vore bra med något snällt och färgglatt kanske. Så synd att jag inte älskat på Pushing Daisies, annars hade det säkert varit mycket bra inredningspepp. Jag har fortfarande första och andra säsongen av Moonlighting som jag köpte nån gång i höstas, tror ni kanske det kan funka? Jag är tacksam för idéer och förslag. Som gärna passar in i det här textilträsket jag kallar hemma.
Glädjeskutta, hörrni, för Joss Whdeon gör tydligen en musikal för webben som spelas in just nu och Nathan Fillion är med. Läs lite här om vad det är. Men jag är bara utom mig av glädje!
OBS! Bilden hittar man om man imagegooglar på glädjeskutt!
Det är bröder, det är New York, det är maffia, det är en irländsk pub. Smeknamn. Självklart älskar jag The Black Donnellys. Allt man är svag för, lojalitet och självförnekelse och blodsband och sånt. Jag har sett två avsnitt nu, och det är så synd att det bara finns tretton. Jag tror att man skulle kunna älska det ännu längre.
Jag har styrt upp The Black Donnellys och tänkte kolla imorgon. Jag vet inget om serien utom att det är tretton avsnitt och sen blev den nerlagd. Allt jag vet är att jag såg en promobild och blev lite pepp för typ ett år sen och nu är det dags att kolla in. Vet ni nåt?
Veckans Torchwood var som väntat carnie-freaks-läskigt. Men annars gillade jag det ganska mycket, mest för att det är så kul när man får glimtar av hur Jack har haft det förr i tiden. Den stora grejen annars tycker jag är avsaknaden av Owendrama. Det är faktiskt värdelöst. ett litet quip per avsnitt räcker inte, i nästa avsnitt måste nåt hända. Han är ju död, Han kan inte göra några av grejerna han gillar. Han är ömtålig som glas. Kan de ta itu med det här, nu direkt. Det här är för blaha ska jag säga er.
Jag ägnade en ganska stor del av dagen åt att kolla på Inside the Actors Studio på youtube. Det är bland det bästa tidsfördrivet alltså. James Lipton är som om någon hade hittat på honom. Nu ska jag titta på george Carlin-intervjun och ha fötterna på min nya matta. Om någon undrar är Ikea kanske det jag gillar mest.
Och nu medans jag är på någon slags roll undrar jag bara, vet ni att Bob Loblaw's Law Blog finns? Den är på riktigt, han heter Robert Loblaw och har med juridik att göra. Jag dog första gången jag såg det här. Han skriver: This website is intended purely for entertainment. It is not intended to be a comprehensive review of appellate law. It is not intended as a legal research tool. Nothing in this blog should be interpreted as legal advice. Och min hjärna exploderar.
En annan rolig sak är att Dunder Mifflin har en fin hemsida. Här!
jag hittade ett roligt Arrested Development-quiz också! Gör det! Det finns här. Den som får alla rätt kommer jag beundra. Jag tog 18 av 20. Jag vet att ni kan bättre!
Liza Minelli fyller år idag! Så jag tänkte att vi kunde fira det med att kolla på det här festliga klippet från Inside the Actors Studio där hon pratar om sin roll som Lucille Austero.
Igår kväll somnade jag framför den fantastiska filmen Say Anything! Mycket på grund av att jag tittat på två Twin Peaks-avsnitt och fortfarande, tre timmar senare, var rädd. Men det är lätt att somna till ett Cameron Crowe-soundtrack, det är så tryggt och snällt och bra. En lyxig sak var att jag vaknade mitt i filmen och där var John Cusack med boomboxen i luften spelandes Peter Gabriel. Vilken jävla rulle hörrni!
Ibland tittar jag bara på grejer på datorn, sätter inte ens på tvn, kanske på flera veckor. Till saken hör att jag inte får in en enda kanal på tvn, kan bara titta på dvd, och vhs, och om jag kopplar in datorn med ett par sladdar. Men nu har jag haft så mycket köpe-boxar jag tittat på. Det är en väldig hög ovanpå tvn nu. Jag borde lägga in alla skivor i sina fodral. Men det har inget med saken att göra egentligen. Nu är jag tillbaks i Arkiv X-land. Och måste kolla på datorn. Men jag har vant mig vid att när det är läskigt på tvn kanske image-googla kattungar eller nåt för att blli icke-rädd. Hur löser man det här? Jag vill surfa och kolla på Mulder och Scully samtidigt. Ideer, förslag?
Min moster heter Monique Wadsted. Hon föddes i stockholm för femtio år sedan. I familjen kallar vi henne Monkan, fast hon hatar det. Förlåt att jag fortsätter Monki, men det är så inarbetat nu. Monique är advokat och jobbar med upphovsrätt på nätet. Det tycker folk är roligt när jag berättar. Ironiskt säger de. Jag fattar inte varför. Hon gör tv också, Rättens tjänare heter serien. När jag var liten brukade vi gå mycket på bio. När man kunde på på alla visningar, när det gick filmer klockan ett, tre, fem, sju och nio. Varför är det inte så längre? Här är Monkans topp fem bästa serier:
1. Boston Legal. På grund av jurister etc?
2. Blood in the Wire. Eller heter den Wire in the Blood? Jag har aldrig sett den. Jag vet ingenting.
3. Six Feet Under. På grund av the awesome?
4. The Tudors. På grund av Jonathan Rhys Meyers? Folk gillar ju honom läser man på interwebben, och jag minns att vi såg en serie som heter Gormenghast för länge sen där han var med, och gillade den.
Förra veckans Torchwood då? Jo, jag tycker lite som såhär: Att Owen är deras Döda Doktor nu, helt utan problem nu tydligen, är helt crappy. Jag ger det högst två avsnitt till innan dom måste göra en konflikt av det hela. Annars lackar jag ur. Hela grejen med att forget-me-now-pillren heter retcons är roligt. På grund av fandom etc. Sen undrar jag lite hur långt de kommer ta Gwen och Jack-grejen. Det är så skumt hur det helt plötsligt har blvit en ömsesidig grej som det spelas så mycket på. Lägg ner det där tycker jag. Jag vill gärna att Ianto får lite mer screentime däremot, han är grym. Och hallå, fint med bild på Jack i bröllopsstass på slutet.
Det har ju pratats mycket om hur Torchwood går i Buffys fotspår, och med en alienbaby, ja vad kan man säga. Buffyverset har ju gjort det massa gånger.
Men creepy, nästa avsnitt, cirkus-avsnitt. Kanske inte kommer våga titta, man vet aldrig hur det blir med det.
Jag vet att jag är lite av en sjuk person, men när de hänger i stora köket i Vita Huset ser man deras stora bakmaskin. Och den är likadan som min. Och då fnittrar jag länge för mig själv. Det var allt.
Ok, så det är söndag. Jag såsar hemma, städar lite, kanske jobbar lite på stickningen. Vad vill man titta på? Jag vill titta på folk jag tycker om. Trevligt sällskap liksom. Så det blir en fin dag med Vita Huset. Jag och min kompis Hanna kom överens igår om att Aaron Sorkins styrka ligger i att alla hans karaktärer är så sympatiska. Jag älskar typ alla i Vita Huset, det finns ingen man ogillar. Bästa söndagssällskapet ever!
Jag vill bara säga er att jag lärde mig en viktig läxa igår kväll. Aldrig mer ska jag kolla på Twin Peaks på kvällstid, aldrig mer. Det är så läskigt, jag vill aldrig mer sova i hela mitt liv. Det är så läskiga drömmar, och de är sanna.
För att inte skrämma ihjäl mig själv har jag en stickning när jag tittar på Twin Peaks, men det är fan läskigt ändå. Så jag kilar lite ut och in ur rummet. Det blir en kopp te också så jag får en anledning att gå in i köket en stund.
Det är ju till och med Connie Brittons födelsedag, yall! Så jag håller tummarna lite extra för FNLdealen, som Kristen säger är så gott som klar nu också för övrigt, och så kan vi väl fira med lite Explosions In The Sky och en video?
Friday Night Light har nästan en tredje säsong. Deadline Hollywood Daily säger att det är rena fakta, Ausiello säger att dealen inte riktigt är klar men verkar säker. Så jag håller mina tummar så hårt jag bara kan och hoppas hoppas.
Kristen på E!Online har gjort en lista på när serierna kommer tillbaks, nu när strejken är slut och allt. Vilket är bra. Den finns här. Jag tycker mest att det är tråkigt att jag bara ser fram emot typ tre grejer. Vad hände med tv, det finns typ inget jag älskar längre. Utom BSG. Och The Office. Och 30 Rock. Det är allt.
Såg sista Deadwood imorse. Och känner mig både lite tom och ganska underwhelmed. Var det allt? Jag vill gärna veta vad som händer sen. Det var lite avslut på något sätt, visst, men inte tillräckligt. Det kan jag säga er direkt.
Jag vet att jag har lovebombat på SModcast förut, men det spelar ingen roll. Om jag kan be er se det här framför er. Klockan är kanske halv nio på morgonen. Ni ser mig på treans buss. Jag har hörlurar. Jag skrattar ganska högt för mig själv. Chansen att jag lyssnar på när Kevin Smith och Scott Mosier i sin podcast spelar upp hela Conan Barbaren är relativt stor. Jag skrattar mest när Kevin gör Arnold Schwartzenegger som Conan.Det här har Conan lärt sig är best in life: -To crush your enemies, see them driven before you, and to hear the lamentation of their women. Tänk er det på typ en gravsten. Och sen lyssnar ni på SModcast, finns på er iTunes-store.
Min pappa heter Daniel och föddes i Stockholm för snart fyrtioåtta år sen. Han tittar inte på så mycket tv, och inte så särdeles mycket film heller nu för tiden. Men musik, det gillar han. Hans största intressen är rock n' roll och psykoanalys, och han har ett band med en kompis. Här är hans topp fem bästa musikvideor.
1. David Bowie, Ashes to Ashes. Innan internet kommer jag ihåg att pappa pratade om den här videon så himla mycket. Jag blev lite freaked när jag såg den sen. På grund av clowngrejen.
2. Michael Jackson, Thriller. En klassiker ju.
3. Abba, When I Kissed the Teacher. Lasse Hallström har gjort den och allt.
4. Sällskapet, Nordlicht. Åh, han gillar Thåström min pappa
