onsdag 28 oktober 2009

måndag 26 oktober 2009

tillägg


I lördags såg jag en ny serie som jag tänkte lägga till i höstschemat. White Collar heter den, och handlar om en ekonomisk superskurk och FBI-agenten som en gång fånfat honom. De jobbar nu ihop för att reda ut olika white collar crimes. Jag är väldigt svag för den där klassiska tjuv/polis-grejen, när de ändå gillar och respekterar varandra, trots att de är på varsin sida av lagen. Sen är Tiffany Amber Thiessen med också, vilket är mycket festligt, trots att hon spelar en miniroll som polisfru och är, iallafall i första avsnittet, ganska underanvänd.

fredag 23 oktober 2009

för att stävja oron


Det här med Bones går inte så bra. Jag har kollat typ halva första säsongen och är riktigt uttråkad. Jag tänker att jag vet att det finns och sparar det till en söndag när jag vill virka och slökolla på nåt. Jag har ett nytt projekt istället, som jag kom på att jag faktiskt längtat efter att sätta igång med. Det är Sports Night. Jag älskar ju Aaron Sorkin, kollar om West WIng typ vartannat år och var säkert en av iallafall sveriges största Studio 60 supporters. Sports Night är ju från 98, och det är ett väldigt störigt skrattspår, men jag tror jag kan jobba mig igenom att det är irriterande och verkligen älska det. Det är många klassiska Aaron Sorkin-skådisar och de pratar i långa meningar medans de rör på sig, så jag har höga förhoppningar. Försöker hålla er uppdaterade.

torsdag 22 oktober 2009

open delight or pleasure; exultant joy; exultation.


Varje onsdag äter jag och min kompis Anne middag och kollar på Glee. Anne kollar alltid på avsnitten för första gången, men jag kan aldrig hålla mig (förlåt!) så jag kollar en andra gång. Eller kanske tredje. Är inte ledsen för det.

Glee är alltså en av säsongens stora nya hits. Inte bara har det varit solida tittarsiffror, låtarna säljer som smör på iTunes och kidsen från serien ska tydligen på turné snart. Och i veckan kom nyheten att Joss Whedon regisserar ett avsnitt sent i säsongen. Det gör ju mig lite extra glad, mest för att jag gillar när min hjälte liksom godkänner saker jag gillar. Nåt vi kan ha gemensamt, Joss och jag. Det tycker jag känns bra.

En annan sak som händer nu när jag kollat på åtta avsnitt är att jag:
1. Nynnar lite på en Carrie Underwood-hit och önskar jag var lite mer haj på linedance
2. Nynnar lite på Hearts gamla hit Alone, är extra sugen på karaoke.
3. Undrar om 27 är för gammalt för att starta/gå med i en show-kör
4. Har slutat lita på män med lockigt hår. I can't help picture small birds laying sulfurous eggs in there, and I find it disgusting.

onsdag 21 oktober 2009

lite av ett klagomål


Jag har haft problem med House i flera omgångar, alltid av samma anledning. Det är så himla formulaiskt, och jag blir så trött när det ALDRIG är nån som helst karaktärsutveckling. Och herregud, vad töntigt jag tycker det är att gnälla på ett ord så prettigt som kataktärsutveckling, men det är faktiskt tråkigt. Varje gång de har gjort nåt med House, fixat hans ben, gett honom tillbaks hans förra fru, dödat WIlsons tjej, och liknande går det ett par avsnitt, som är superbra, när hela dynamiken i gänget och på sjukhuset ändras. Det blir lite spännande igen alltså. Men efter ett par avsnitt med det nya, som man älskar, dödar dom det. Allt blir som vanligt inom ett par avsnitt.

Jag har varit hoppfull den här säsongen. Tänkt att det är den här gången kanske det händer. Och visst är det nyansskillnader kanske i House, karaktären. Men det räcker inte riktigt. Trots att en person vaknade upp från de döda i det här avsnittet tycker jag inte att det är kul längre. Samma gamla visa. Orkar inte bry mig.

tisdag 20 oktober 2009

skam-tv


Jag har en skräcktanke, som jag tänker på rätt ofta. Det är att snart är alla bra serier slut. Att jag redan sett allt bra som gjorts och aldrig mer kommer kunna sträck-kolla på sju säsonger av nåt bra. Det är av den anledningen jag inte sett Sopranos eller SIx Feet Under än, så att jag ska ha nåt kvar. Även för att jag är rädd för ångest. Det är av den anledningen jag i helgen gjorde nåt jag skäms lite för. Jag började kolla på Bones. Från första avsnittet och framåt. Fyra hela säsonger ligger och väntar på mig. Och jag tycker inte ens det är särskilt bra. Jag kolla vidare för att jag känner någon slags lojalitet till David Boreanaz. Och för att dom lurat in mig med den här skadom/ska dom inte-grejen hela serien egentligen går ut på. Alltså, jag är så dum, jag vet att jag alltid går på den lätta, ändå kan jag inte låta bli. Och nu sitter jag där och kollar på avsnitt efter avsnitt av den här konstiga premissen att man tar ett mordoffer och liksom tar bort allt kött (vad gör dom med köttet?) för att titta på benfragmenten vad som hänt. Så jätteskumt. Ni fattar att jag skäms va?

fredag 16 oktober 2009

Tennis Night in America


Här är en sann historia: Imorse ställde jag klockan extra tidigt för att hinna kolla på nya 30 Rock innan jag var tvungen att kila hemfrån, men när jag såg avsnittstiteln, Season 4, tänkte jag halvsovande, jahapp, det blev inget. Sen somnade jag om.

Väl hemkommen från skolan fattade jag att det var avsnittets namn och inte nåt skumt preview-avsnitt eller vad jag tänkte mig där när jag nästan sov.

Bra avsnitt. En countrylåt från Jenna, Tracy som försöker återknyta kontakten med sina rötter "You look regular, can I guess your name? Is it Pedro? Is it Craigford? Is it Swimming?" Detta, plus en page-strejk och letandet efter en ny skådis till TGS för att anpassa programmet till det riktiga Amerika, gjorde mig iallafall pepp på säsong 4. Och varje program som driver med The Jay Leno SHow får ett litet extra plus från mig!

onsdag 14 oktober 2009

Pepp 2!!

Herre, säger jag er:

Pepp!!

På fredag händer det:

going on 200


Hej! Just nu firar ingabyxor 200 inlägg. På dryga två år, så inte särskilt effektivt, men ändå. Mini-festligt tycker jag. Veckan som gått har jag ägnat åt plugg och tv-tittande, höjdpunkter var bland annat:

The Good Wife som jag skrev lite om förra veckan, ett solitt inslag i min hösttablå iallfall. Som sagt, hederligt. Förra veckan fick familjen återknyta kontakten med sina gamla hoods, som de flyttade ifrån utskämda när maken åkte in på kåken. Juliana Margulies är alltså asbra. Kolla in det tycker jag. Jag har lagt in det i höstschemat och allt!

Sen har jag kollat lite på sjuksköterskeserien Mercy. Michelle Trachtenberg är med, vilket är anledningen att jag kollat de första avsnitten. Hon är nyanställd sjuksköterska på New Jersey-sjukhuset Mercy, där vi mest följer en PTSD-före-detta-sköterska, och det är mycket läkar-bashing, och inte superbra kanske, men jag vill också ta på mig scrubs, så nåt gör de rätt ändå.

Grey's är jag däremot astrött på, herregud alltså, vad ofestligt det är. Vet inte hur länge till jag kommer palla slökolla. Trots min kärlek till Bailey och Cristina.

Det största den här veckan kanske ändå var Office, alltså, jag älskade det så mycket!

onsdag 7 oktober 2009

Tisdagstv

Här är skörden av tisdagstv alltså:

How I Met Your Mother
Förra avsnittet var sådär, men den här vekan var jättekul! Ted lär Barney hur man är Robins pojkvän, Marshall ville ge en värdig person en jättestor tunna. Festligt. Älskar även kanada-referenserna, och längtar tills nån gång i framtiden när man får en pay-off från Barneys borttappade kollegieblock. Kolla själva:



House
Bästa grejerna denna veckan:
Wilson leker Bill Compton och deadpannar I am vampire Sookie. Ganska likt.
Om man blundade kunde man leka att det var Darth Vader i sjukhussängen.
Alla scener när Wilson och House är i samma rum.
Jag är annars rätt trött på Cameron/Forman/Chase/Thirteen, så helt ointresserad av hela deras storyline alltså. Hoppas det går över snart, tänker jag.

Gossip Girl
Vill ju bara se Chuck och Blair, så alla avsnitt där de inte är i centrum känns lite misslyckade. Men den här veckan hade man iallafall trainwrecket vi kallar Tyra Banks. Alltså herregud! Den kvinnan borde inte vistas utanför sina egna program, man blir ju rädd. Men vid sidan av rädslan, road. Skrattade åt och inte med henne dock. Vid sidan av det, Hillary Duff nytt love interest för Dan, tråkigt, Georgina och Rufus/Lily-barnet har nåt lurt på gång, bryr mig icke, Serena försöker göra sin mamma glad, hatar det.

Castle
Alltså, Castle är ju inte så himla bra. Det är en procedural, det handlar om en deckarförfattare som researchar på polisstation med en "het" detektiv som inspirationskälla. Det är inte nåt som brukar göra mig intresserad, jag kollar bara av en anledning. Nathan Fillion. Alltså, Kapten Malcolm Reynolds. Jag älskar honom ju. Så därför kämpar jag mig igenom avsnitt efter avsnitt av mycket banala mordgåtor. Och det blir nästan lite värt.

tisdag 6 oktober 2009

Helgroundup





Som ni ser på nedanstående schema har jag hunnit kika på en del grejer under långhelgen:

The Vampire Diaries
Såg ju första två avsnitten och blev opepp, men sen hade jag tid över, så då blev det två avsnitt till och det var några saker som var riktigt festliga. En vampyr läser och hånar Twilight, bra gjort av den som skrivit säger jag. Frenemyn, alltså head-cheerleadern, är tror jag min mest sympatiska, hon är åtminstone inte astråkig. Sen gillar jag brorsan också. Men huvudkärleksparet, alltså kom igen, de är så okarismatiska och tråkiga så jag vill ta mitt eget liv osv. Men gillar bästis-häx-plotten och att det finns dom i stan som kämpar mot vampyrer. Blev lite nypepp alltså. Värt.

Office
Veckans bästa grej nästan tror jag, Jim och Michael måste jobba ihop som chefer, blir jobbigt. När Oscar pratade om hur alla visste att det blev bäst med chefsduos (Where would the catholic church be without the popes?) var fantastiskt, och när Michael hade köpt en mugg till Jim, då hade jag lite blanka ögon allt. Även kul att Pam bara vill ha cash i bröllopspresent. Hah!

Fringe
Som vanligt var veckans mysterium inte så kul, men jag gillar bowlingmannen.

Community
Fortsätter vara trevligt och småskrattigt. Älskar Abed, men mest Chevy Chase

FlashForward
Inte superimpad, det ska jag inte säga. Men alltid kul med cupcake-kultur, och spännande med barnen som vet så mycket om varandra etc. Men en sak undrar jag. När alla i världen var medvetslösa i två minuter och sjutton sekunder, hur kunde det bli SÅ mycket förödelse egentligen. Alla skyskrapor ryker, Big Ben brinner, Taj Mahal är förstört. Oddsen att allt det skulle hända by accident under blackouten känns ju inte helt stora eller? Håller nån med?

Grey's Anatomy
Kollar liksom lite slentrianmässigt nu. Bryr mig verkligen inte om hur det ska gå längre. Gäsp, säger jag. Eller?

Dollhouse
Creepy avsnitt, men jag tycker dom står och trampar lite på samma plätt nu. Att Echo är självmedveten har vi ju redan förstått, man måste inte hålla på att banka in det hos oss, tycker jag. Men var verkligen creeped out av amningsgrejen, crazy alltså.

Bored to Death
Det var kul att de inte hade ett vanligt fall den här veckan, och Jim Jarmusch var festlig, och vilket bra arbetsrum han hade. Fortsatt trevlig sällskapstv.

fredag 2 oktober 2009

höstschema


Ja, jag har ritat upp ett tv-schema på sidan av min kyl för att ha koll. Tyvärr är mitt kök inte fotograferbart, på grund av storlek, så jag kan inte visa hur proffsigt (hah!) det ser ut. Istället gör jag en lista, ok?






Måndag
Bored To Death

Tisdag
Gossip Girl
House
Castle
How I Met Your Mother

Onsdag
The Good Wife
V (premiär i november)
Mycket pepp --->


Torsdag
Glee
Modern Family
Mercy
Friday Night Lights (premiär i slutet av oktober, yay!)

Fredag
The Vampire Diaries
Office
Fringe
Community
FlashForward
Grey's Anatomy
30 Rock (premiär i mitten på oktober)

Lördag
Dollhouse

Söndag har jag inget. Inte pga gud om ni undrar.

torsdag 1 oktober 2009

hederlig tv


En av säsongens nya serier heter The Good Wife. Juliana Margulies, Nurse Hathaway från Cityakuten ni vet, spelar frun till en statsåklagare som åkt dit för att ha köpt horor för statens pengar. Hon har varit hemma med barn i femton år, hon har spelat fru åt sin karriärslystna man, och nu står hon stöttande ett halvt steg bakom honom på löpsedlar när han ber folket om ursäkt. Vad gör man i en sån situation, är frågan?

Ett halvår efter skandalen sitter maken i fängelse och hon är nyanställd som advokat på en fancy byrå. Hon får ta nåt pro bono-skräp-fall och man märker att hon inte står högt i kurs hos alla sina nya medarbetare, som fyrtioårig kvinna utan särskild arbetslivserfarenhet. Men hon hugger i, jobbar på, har såklart lite starka sidor. Det känns att hon kommer kunna glänsa lite, trots att det dras i henne för politiska intriger från både det ena och andra hållet.

The Good Wife är inte nyskapande i formatet alls. Advokat-procedural med karaktärsinslag liksom. Men det gör inte så mycket. Det känns som en solid serie ändå. Juliana Margulies är mycket proffsig, det är sympatiskt att göra en serie om en nästan medelålders kvinnas svårigheter att komma ut i arbetslivet efter en homemaker-karriär. Man hoppas på henne, att hon ska trycka till sin sunkiga man, att hon ska vara bättre än den andra nyanställda hotshotkillen på jobbet, att hon ska hålla sams med barnen. Jag kommer nog fortsätta kolla ett par avsnitt till.