Science fiction?

Jo, alltså. Den här så kallade Lost-kopian FlashForwards premiäravsnitt såg jag igår. Premissen är denna: Alla människor i hela världen är med om en simultan blackout, i två minuter och sjutton sekunder. Det betyder alltså att en massa hemskheter händer under den lilla stunden. Flygplan störtar, bilar krockar, det är panik. Vad som gör det hela ännu mer spektakulärt är att alla dessa människor, under blackouten, inte bara förlorat medvetandet utan även liksom flashat sex månader fram i tiden. De har alltså ett minne från framtiden. Och den ser visst inte så ljus ut.

Det finns flera anledningar till Lostjämförelse. Flera Lost-skådisar spelar stora roller i FlashForward (Penny och Lost-hobbiten till att börja med), sen är båda mystiska nästan-sci-fi-serier, båda är ensemble-draman. Det dök även upp en Oceanicskytl någonstans i bakgrunden. Det gillade jag.

Jag kollade premiären med min kompis Hanna som verkligen gillar post-apokalypiska, liksom domedagsscenarion, och hon var mycket nöjd och pepp. Jag tyckte det var spännande också, men blev liksom inte medryckt. Det är visserligen bara första avsnittet, men än så länge känner jag inte att man fick lära känna nån, eller vara med nån karaktär sådär. Jag kommer ju absolut fortsätta kolla, men jag hoppas man får bli kompis med några snarast möjligt. För annars kommer jag tröttna.