Buddy, min hjälte!

Gudars, jag bara kastade mig över veckans FNL så fort jag kommit in genom dörren idag, hade längtat så. Jag tycker East Dillon-grejen är superbra än så länge. Man börjar lära känna de nya kidsen, och nya grupperingarna nu, det känns bra. Jag tyckte såhär om veckan:
Buddy Garrety är en så ljuvlig man, vilken väg han har gått, va? Jag han ju knappt ens längta efter att han skulle backa upp Coach Taylor, men det är mycket välkommet att han gör det i vilket fall som helst. Det som är lite tråkigt med hela Panthers-storyn nu är ju hur alla, med Joe McCoy i spettsen, helt plötsligt är så onda. Skulle uppskatta en lite mer nyanserad bild av dom i avsnitten som kommer, tack!
Sen gillar jag så mycket när de har små Tami och Julie-bitar, tycker det är fint att de pratar lite om kyrkan och Gud och så, i sin stillsamhet. Att de har trevligt ihop också. Med lilla alienbabyn vid sidan.
Jag känner ju väldigt för Lionsen nu, och ju mer vi lär känna dom nya kidsen ju bättre lär de ju bli. Jag längtar tills de tar sig förbi den biten när alla är i luven på varandra, och de är en massa rasmotsättningar och så, det känns så gjort redan, är inte pepp på att se det just nu.
Och hörrni, hur ska det gå för Tim Riggins. Kommer han klara sig undan den här unga, unga tjejen som är så sjukt ute efter honom, eller har han lyckats fösa över henne till nya stjärnskottet? Mycket underhållande är de två ihop iallafall. Och kul med Landrys nya flamma, att hon är haj på fotboll och så.

Älskar FNL, hörrni!