Den senaste veckan har jag haft feber en del. Jag har även kollat på mycket science fiction. Feber plus sci-fi gav mig en lite annorlunda ingång än man kan ha i helt vaket tillstånd.
Det finns två sorters tittare, de som gillar sci-fi och de som inte förstår charmen. Det är åtminstone vad de brukar säga när jag i min iver försöker konvertera. Jag älskar ju BSG, Buffy, Firefly, Roswell, en massa saker som det finns folk som inte ens vill ta i med tång, på grund av science fiction-rädslan. Ibland berättar jag inte att jag suttit hemma i två dagar och kollat på säkert 25 avsnitt av Buffy spin-offen Angel, och älskat det. Så fort det är för mycket vuxna sminkade till demoner, alternativt rymdskepp, blir det ju liksom löjligt för en del.
Det där med att gå in i en annan verklighet och liksom gå med på att tro på den, det blir ju som en överenskommelse mellan serien och en själv, och det är ju inte svårt bara man bestämmer att det är värt det. Det tog flera avsnitt av Buffy innan jag kom förbi den dåliga vampyrsminkningen och såg karaktärerna. Men när jag kommit dit kan jag absolut bortse från det lite löjeväckande diset som blir när de huggit en vampyr i hjärtat med en träpåle.
Vad jag egentligen vill säga med det här feberyrandet är mest att det är så värt det när man kommit förbi det fjantiga. Och att om man kollar genom ett filter av feberdröm behöver man inte vänta ett par avsnitt, för då är man mitt i kärnan av serien direkt. Som ett litet tips bara.
Imorrn när jag är frisk ska vi prata om Friday Night Lights hade jag tänkt. Något annat ni längtar efter att prata om?
