Hur festligt är det här?

Mycket bra Officeavsnitt den här veckan. Gillar Dwight och Angelagrejen mycket, och Phyllis gjorde ett storartat jobb, men mest gapskratt var ändå det här:



eller?

Dör! Sista BSGsäsongen ever!

min pepp är så sjukt på, trots att jag måste vänta tills januari.

Grattis!

Jag glömde, vi känner och älskar honom som Josh Lyman i Vita Huset och Danny Tripp i Studio 60 men han heter Bradley Whitford och han fyller år idag.

Förra veckan-en snabb genomgång

Ok, så lite grejer från förra veckan.

Gossip Girl. Är det nåt man är trött på är det väl när föräldrar och barn på tv ska bråka om barnens framtid, alltså att barnet kanske inte vill gå i föräldrarnas fotspår. Det är en sak Gossip Girl har emot sig. Och som nån sa till mig förra veckan, om det bara ska handla om otrogen med bästa vännen buhu får det faktiskt vara. Men den här veckan stog skolkören i uniformer och von Trapp family singers-stance och sjöng Fergies Glamorous så fint de kunde. Så jag ger det ett par avsnitt till. De har ju fått en hel 22-avsnittssäsong nu också.

30 Rock. Jag vill ha Seinfeld-vision på riktigt. Kenneth är fantastisk och Jack Donaghy gör mig aldrig besviken.

Bionic Womans andra avsnitt var väl sådär måste jag säga. Tycker Jamie Sommers är rätt tråkig, men så fort Katee Sackhoff dyker upp tycker jag det är bra igen. Vilket kanske inte bevisar nåt annat än att Starbuck alltid är den coolaste.

Life fortsatte bra. De jobbar på fint med att utveckla karaktärerna, plus för Deadwood-spotting i en biroll.

Chuck och Reaper är väl båda so-so, tror de behöver mer är två avsnitt var för att övertyga mig för resten av säsongen.

Veckan Office var strålande tyckte jag. Jag gillar när de ger Toby lite att göra och Ryans återkomst var verkligt efterlängtad. Om de bara spelade ner Jim och Pam skulle allt vara perfekt. Gillar ni att kalla dom Jam eller PB&J förresten?

Att slå på den lilla trumman.

Den som inte sett säsongspremiären av Friday Night Lights och är rädd för spoilers får strunta i att läsa det här inlägget, ok? Ok.

Kanske det jag gillat allra mest med Friday Night Lights är att den varit väldigt lågmäld. Inte skrivit mig på näsan med uppenbara saker och inte gått på massa billiga tricks. Allt är inspelat på plats i en småstad i Texas. De som spelar femtonåringar är högst sjutton istället för tjugosju som i Beverly Hills. De har inte mosat på när de hade kunnat. Tills nu. Det var mycket med säsongspremiären som jag tyckte om. Matt och Julie-storylinen var underspelad och bra, att de struntar i att göra en perfekta high school-paret grej och visar lite tvivel är fint och verkligt. Jag ser fram emot vad som ska hända med Buddy Garrety. Jag gillar hur Jason Street är coach nu, Riggins-storyn är bra.

Sen finns det några saker jag inte gillade. Känns det inte lite uppenbart att de ska ha en ny head-coach som är sådär sadistiskt lagd och inte respekterar att i Dillon kör de sitt fotbollsrace på sitt sätt. Där hade man kunnat gå en annan väg tycker jag. Men det som förstörde för mig på riktigt var Landry och Tyra historien. Inte ok att de råkar slå ihjäl en snubbe som är ute efter henne och sen inte pallar ringa polisen utan dumpar kroppen. Billigt trick. Det har vi sett tusen gånger. Det hade varit mycket mer intressant och spännande om de hade gjort det och sen tagit konsekvenserna av det, ringt en ambulans, styrt upp polis. Levt med att de dödat nån. Nu slog de på den stora trumman. Gjorde det uppenbara. Vi får se hur de löser det här, men det gör mig skeptisk för resten av säsongen. Nån som håller med? Eller kanske inte håller med?

Jag blev så till mig av det här så vi får ta allt det andra imorgon istället. Då blir det The Office och Gossip Girl bland annat.

Jag ser fram emot den här kvällen så

Nu ska jag titta på en massa saker från förra veckan. Friday Night Lights och 30 Rock säsongspremiärerna, andra avsnittet av Life, nya Office och Chuck och Reaper och Bionic Woman. Det kommer ta ett par timmar, så jag berättar om det imorgon. Då tar vi veckan som gick. Vad tyckte ni var bra?

I think they broke my brain

Jag älskar The Office, och jag älskar Creed. Jag har precis upptäckt det bästa på länge. Kolla först



och läs sen.

När man älskade Johan Widerberg

Kommer ni ihåg Rapport till himlen? Jag och en kompis pratade om den igår, och jag har tänkt på den mycket. Såg nu att den släppts på dvd. Jag måste nog köpa den och se igen för i mitt minne var det en av de allra bästa svenska serierna. Typ någonsin. Svenska serier jag älskat och verkligen tyckt varit bra är inte så särskilt många märker jag när jag tänker efter. Ebba och Didrik är fantastisk. Och Allis med is var väldigt bra. Barn och ungdomsserier har faktiskt gjorts en massa bra. Och så Rapport till himlen. Jag ska kolla på den igen och lämna rapport sen. Är det kanske nån som sett den nyligen?

Oh, Jack Donaghy!

Vill bara peppa lite inför nya säsongen av 30 Rock med att älska på Jack Donaghy en smula. Håll till godo.

Bruce och Cybil

Igår köpte jag säsong ett och två av den klassiska deckar/romcomen Moonlighting. Bruce Willis och Cybil Shepard gnabbas och löser olika brott på sin privatdetektivbyrå. Många som gör tv pratar om Moonlighting, hur bra den var. Jane Espenson pratar om den ibland på sin blog, Kevin Smith brukar nämna den, Joss Whedon har sagt nåt. Jaghar aldrig kollat på den ordentligt. Det blir kul att se om den håller, så här tjugo år senare. Jag berättar när jag sett ett par avsnitt.

Five stages of grief

Alltså, Pushing Daisies är en av de serier som ser mest lovande ut den här hösten. Den handlar om Ned, en pajbagare med en hemlig förmåga. Han kan röra vid döda och få dem att leva upp. Men inte utan konsekvenser. Han kan bara hålla dem vid liv i en minut, annars måste någon annan dö i deras ställe. Och rör han de han återupplivat en gång till dör de. Igen.

Bryan Fuller heter han som gjort den. Han har även gjort Wonderfalls, en sjukt bra serie om en väldigt bitter tjej som tvingas göra goda gärningar eftersom olika leksaker talar till henne. Sen har han gjort Dead Like Me. Den handlar om en sjukt bitter tjej som är död. Den är också mycket bra, jag kollar på den nu. Det är det här med döden alltså. Som han pratar mycket om. I första avsnittet av Dead Like Me går de igenom Kübler-Ross fem stadier i sorgearbete. Det är en populär grej i serier har jag märkt. I princip alla läkarserier har gjort ett avsnitt baserat på Kübler-Ross. Grey's, House, Scrubs, jag har inget minne av det i Cityakuten, vet nån? De har gjort det i Frasier och i Simpsons. Den här säsongen har två nya serier som direkt handlar om döden i varje avsnitt. Pushing Daisies och Reaper. Undrar hur lång tid det kommer ta innan nån av de gör ett sorgeavsnitt. Och vilka andra serier som gör nåt liknande den här säsongen. Om någon.

The five stages of grief. De är, för sakens skull
1. Denial
2. Anger
3. Bargaining
4. Depression
5. Acceptance
Läs lite om Elisabeth Kübler-Ross om ni har en stund över, mycket intressant. Hon jobbade mycket med dödssjuka, det var då hon kom fram till sin teori. Sen blev hon mer och mer intresserad av vad som hände efter döden, var mycket involverad i olika utanför-kroppenupplevelser och sånt. Och sen var det nån skandal med ett medium. Kolla upp, det är fascinerande.

Veckans premiärer

Dags att gå igenom veckan som gick. Många serier hade säsongspremiär förra veckan, en del visade sina allra första avsnitt. Här är vad jag såg:
Life, som jag nämde igår. En polis blir oskyldigt dömd för ett riktigt brutalt mord. Han sitter inne i flera år, typ sju, på ett maximum securityfängelse där han får stryk av vakterna för att han dragit skam över polisyrket och stryk av internerna för att han är snut. Han släpps när de undersöker fallet igen och nu är han tillbaks på jobbet. Han har fått ett fett skadestånd och har spenderat sin tid i fängelset på att studera. Han lever i nuet. Han är helt zen. Han är typ Dr House, fast polis. Det är asbra!
Gossip Girl är Josh Schwartz andra nya serie vid sidan av Chuck som jag pratat lite om redan. Det är Manhattan, det är överklasskids, det är sidekicks och bloggande, det är sjukt trashigt. Årets guilty pleasure.
Pushing Daisies visade sitt första avsnitt i veckan. Jag tycker det är fint och quirky o roligt. Jag är så pepp på det hela att jag kollar ordentligt på Dead Like Me som Bryan Fuller gjorde för ett par år sedan. Den är också så bra.
The Office var precis så bra som jag hade hoppats. De spelar ner allt på ett så väldigt sympatiskt sett. Ni läser väl Mindy Kalings blogg, Things I Bought That I Love, länk -> Hon spelar Kelly Kapoor och skriver en del avsnitt. Jisses, vad rolig hon är!
Grey's-premiären var väl precis som väntat. Inget nytt och spännande precis.

Förutom Heroes struntar jag nog i Ugly Betty också. Jag bryr mig visst inte ändå.

Att lägga ner

Den här veckan upptäckte jag en sak. Jag struntar totalt i vad som händer i Heroes. Jag har inte ens sett första avsnittet för säsongen än, det har ju funnits ute i flera dagar nu. Känns lite konstigt, men jag har helt och hållet tappat lusten. Jag bryr mig inte om dom över huvud taget. Men jag har hittat en annan serie som verkar bli bra. Den heter Life och handlar om en snut som är sjukt zen. Mer om det senare.

Från det ena till det andra

Som sagt har jag tittat på Roswell, alienserie i high-schoolmiljö. Sista avsnittet såg jag i förrgår, och jag känner mig inte riktigt så där tom och obehaglig som jag brukar göra när jag blivit klar med en serie. Kanske för att det spårade ur så mycket på slutet. Dom gjorde den där dö-men-återuppstå-med-nytt-perspektiv-på-livet-grejen som kan vara så utmärkt tråkig på tv. Se Grey’s så förstår ni vad jag menar. I mitten på säsong tre var det även ett helt oprovocerat konceptavsnitt, I married an alien. Där spoofar de den klassiska 60-talsserien Bewitched, som Will Ferrell och Nicole Kidman remakade härom året för övrigt. I Bewitched finns en häxa med magiska krafter som måste dölja dessa för omgivningen. Lite som våra aliens i Roswell. Det blir som en önskedröm för vår alienfru att hennes man ska veta om hennes hemlighet, precis som i den idylliska serien. Detta illustreras genom att de spelar upp sin egen skojsiga variant av turer och vändningar där hemligheten ska hållas för de oinvigda. Fast de har fått klä ut sig i festliga sextiotalsoutfits. Inte deras bästa avsnitt kan ju tilläggas.

Konceptavsnitt görs ju i rätt många serier. Vanliga grepp är ju ett direktsänt program, Cityakuten har gjort nåt sånt till exempel. Där serien är som ett ganska klassiskt avsnitt, men man vet att det är direktsänt, så vad som helst kan hända! Etc. Sen har vi det klassiska dokumentäravsnittet. En dokumentär filmas om en av huvudpersonerna. Vi får se det vi annars inte ser, brukar bli lite day-in-the-life över det hela. Funkade bra med CJ i Vita Huset. Ett jättebra dokumentäravsnitt av Battlestar Galactica också, kanske ett av mina favoritavsnitt. Det heter Flight of the Phoenix och i BSG-världen, lärde vi oss då, har tv-n liksom alla papper avklippta hörn.

Åh, nu blev jag pepp på Battelstar Galactica: Razor. Ni kollar väl ikapp så vi kan prata om det sen, efter den tjugofemte november.

Fast det där med konceptavsnitt alltså, tja, de kan ju lyckas. Men är det särskilt ofta? Kan inte komma på så många jag gillar. Kan ni?

På TV idag!

Glöm nu inte avsnitt tre och fyra av Friday Night Lights, med början 17.40 på femman. Det är så bra. Och det blir bara bättre. ni kan väl kolla på ett litet klipp till, och sen titta på tv i eftermiddag.