måndag 14 april 2008

Jisses!

Jättespoilery trailer för nästa veckas avsnitt av BSG men jisses så spännande! Och hörrni, vilket sjukt bra avsnitt det förra var. Sjukt bra! Men det får bli mer om det sen, nu promoglädje:

torsdag 10 april 2008

miniupdate

Liten Q&A med Mark Verheiden, en av BSGproducenterna, hittar ni här! Och imorrn får vi se Office, och 30 Rock och då blir jag så glad! Längtar ni inte, MILF Island ju!

onsdag 9 april 2008

He That Believeth In Me


Ok, så, Battlestar Galactica är tillbaka. Och den som inte vill veta nåt alls få helt enkelt titta bort nu. OK? OK.

Jag kan erkänna att jag tittat ett par gånger på avsnittet. Ett par betyder två, glöm inte det. Saker jag tänkt:
Hur fantastiskt var det inte med lite rymdkrig? Min kompis Fisken har längtat efter rymdkrig så länge, jag blev glad att han äntligen fick se det. Effekterna var helt fantastiska. Jag har läst en massa forum och nu är de, forumfolket, oroliga att de bränt hela budgeten på rymdfajten, men det känns väl orealistiskt att de skulle göra tycker jag. De har väl bara blivit bättre, hoppas jag.
Hela teasen var typ det bästa. Såg ni Adamas ansikte när han hörde Starbucks röst eller? Och jisses alltså, Tighs drömskjutande, mitt i ögat, det var så bananas.
Att Baltar har den där sekten är för festligt. Kan han tänka sig nåt härligare än en helt kult som älskar honom, särskilt när det är mest unga snygga tjejer. Men var fick de alla blinkande ljusgirlangerna ifrån? Och hur kan det finnas ett gömt rum på Galactica som de bara kan vistas i helt hemligt? Det är inte logiskt alls.
Lee och Adama pratade om Zak, det älskade jag. Sen undrar jag lite vad det är för regeringsjobb han ska få. Och är det realistiskt, i en krigssituation, att inte alla som kan flyga gör det?
Vad är Starbuck för något? Jag läste nån intervju med Katee Sackhoff där hon sa att den gamla Starbuck är död, liksom personlighetsmässigt, att nåt har hänt med henne och nu är hon som en annan person, liksom inuti. Att det är så hon spelar henne nu. Och det är coolt tycker jag. Men hur ska det gå? Laura Roslin, pistol, röken som spred sig på golvet. Det var mäktigt tycker jag.
Nya introt med cylonerna var mycket bra. Fangirlsen har skrivit spaltmeter om vad det betyder att det inte längre står att de har en plan. Vad tror ni?
Oh, och en annan sak fangirlsen skrivit spaltmeter om, att Laura Roslin bor i Adamas quarters, betyder det att de äntligen fått ihop det? Jag tänkte inte alls på det under avsnittet, men de brukar ju upptäcka mer grejer än vad som finns att upptäcka, så vad vet man. Tankar och idéer om det?

Jag kanske får ge mig lite. Snart är det nytt avsnitt, har ni sett trailern? Här är den, och det är spännande!

tisdag 8 april 2008

äntligen lite nytt


Hörrni, säsong fyra av Doctor Who började ju i helgen, och så var det sista Torchwood, för att inte tala om den här serien Battlestar Galactica som jag gillar så mycket. Så spoilerkänsliga få helt enkelt titta bort, för här kommer saker jag tänkt, vi börjar med Torchwood.

Ja, vad ska man säga. Jag är ju knäckt. I flera avsnitt har jag gått och väntat på att de ska göra nåt av Owen och så dödar de inte bara honom utan Tosh också. Är det helt klart slut nu då? Jag orkar inte leva i ovisshet och allt det där heller. Vet inte alls när det kommer nytt.

Men, Doctor Who är ju alltså tillbaks med nytt nu. Han har Donna med sig, som sin nya ledsagare, och det gillade jag mycket. Hon är festlig hon! Och gud var gulliga de där fettbebisarna var. Jag dog. Det har redan dykt upp ett gäng virkade och stickade på Who Knits, bara en sån sak. För att inte tala om slutet! Rose! Lyckan! Skräcken! Hur ska det gå? Etc.

Men vi väntar med BSG, det finns så mycket, så jag tar det imorrn istället. Det är väl drägligt?

måndag 7 april 2008

Min topp fem: Flick-Alex


Jag har två kompisar som heter Alex, och lättaste sättet att skilja de åt är att döpa en till Flick-Alex och en till Pojk-Alex. Vilket jag naturligtvis gjort. Flick-Alex föddes någonstans i Asien för tjugofyra år sen. Saker som gör att jag är glad att vi är vänner är att hon kan sticka en dalek, förklara biokemiska processer och att när man kollar på typ Letterman och det är ett rockband med killar som spelar kan hon alltid hela deras bio, exmedlemmar och gillar their early stuff. Hon har även bott i Manchester och kan härma Alan Partridge bättre än någon annan jag träffat. Här är hennes topp fem grumpy men in labcoats:

5. The Coroner (Pushing Daisies)
– Jag gillar estetiken, berättarösten, att de pratar snabbt, den stickande detektiven, pajerna och Lee Pace. Och så rättsläkaren. Korta scener, få repliker. Oftast blir det bara en misstroende "Mmmmmhmmmmm??". Verkar börja mjukna upp i avsnitt 3, när han och Emerson börjar bonda över handkräm, men återgår lyckligtvis till sitt vanliga jag så fort han får syn på Ned och Chuck .

4. Dr. Alan Statham (Green Wing)
– Green Wing var en väldigt surrealistisk komedi som utspelade sig på ett engelskt sjukhus. Den läkare som fått komma med här - Dr Alan Statham - är inte surast på listan. Egentligen tycker inte jag att han är så sur och tvär i sig. Hans personlighet är kanske bara inte den lättaste att handskas med. Han är aldrig särskilt långt bort från ett mindre raseriutbrott, tex i sitt eviga tvistande med läkarstudenten Boyce, eller när hans dvärgfobi gör att han slår ihjäl Joannas kusin med en uppstoppad fågel. Men han är hemskt fin i det sista avsnittet när han ringer och sjunger lite för Boyce som ett sista adjö.


3. Gilbert "Gil" Grissom (C.S.I.)
– Min första labbrocksidol. Grissom är vad alla andra C.S.I. spin-offs saknar och förgäves försöker hitta en motsvarighet till. Långt ifrån ständigt sur, the man loves a good science pun, men med låg tolerens för idioti och kontorspolitik gnistrar det till ibland. Borde egentligen inte platsa så här högt om man endast tittar på surhetsnivån, men i kombination med geekfaktorn (dvs labbrock, intelligens och att han tävlar med kackelackor som hobby) hamnade han här i mitten.

2. Dr Gregory House (House)
– Bästa balansen mellan lynnighet och labbrock-ighet. Oerhört cynisk, sarkastisk, bitter och självupptagen. Sen tycker jag även att det var väldigt kul att min walesiska rumskamrat aldrig kunde titta på ett helt avsnitt av House. Mest för att hon bara väntade på att Hugh Laurie skulle säga någonting med sin vanliga röst i stil med "Aha, brekkers! I could eat fourteen trays of it this morning and still have room for a dolphin on toast!", men även för att hon inte kunde ta Billy Kennedy från Neighbours på allvar som läkare.


1. Detective Superintendent Peter Boyd (Waking the Dead)
– Waking the Dead är en BBC serie av cold case-typ. Tydligen har Svt visat den lite under namnet "Mördare okänd"? I England brukar det sändas i dubbelavsnitt över två dagar (1 timme söndag, 1 timme måndag. Det hände alltså väldigt ofta att jag missade halva handlingen och säsongen när jag försökte följa den i TV där borta. Men det lilla jag hunnit se har varit tillräckligt för att Boyd ska hamna i topp här. Egentligen borde inte han platsa här alls, med tanke på att han är polis och spenderar större delen av sin tid med att under sina förhör helt ignorera det protokoll som psykologen Grace Foley påminner honom om via öronsnäcka . Men varje gång jag kollat verkar han
alltid hinna dra på sig en vit rock och hänga lite labbet med den senaste kroppen i ett par minuter. Och vilket humör! Han blir så arg! och så sur! och beter sig som en vilde! Det blir så illa att Grace blir tvungen att lämna enheten ett tag, och alla andra får ringa henne i smyg för att få hjälp med profilering. Åh, en sur Boyd är ungefär det bästa jag vet....

torsdag 3 april 2008

nörd-o-rama


Jag kan förstå om det finns de av er som läser som är mindre intresserade av det jag nördat ut om den senaste tiden. Men ni måste inse att vi väntat i nästan ett år på nya avsnitt av Battlestar Galactica, och nu när det helt plötsligt är dags och det finns så mycket snicksnack på interwebben finns det tyvärr ingen gräns för hur mycket jag kan prata om det. Så om du är en sån som är uttråkad av scifi-tjatet, tänk på att The Office och 30 Rock kommer tillbaks nästa vecka, och då blir det andra bullar. Typ. Men tills dess, en liten roundup av BSG-relaterat material:

Om du har nån i din närhet som vill kolla med dig på nya avsnitt men inte sett nåt innan, och inte blev riktigt tillfredställd av den där 8minutersvideon kan du skicka den stackarn hit. Salon har gjort en mycket grundlig genomgång av serien so far.

Om du letar efter spoilers har Vulture gjort en hel spoilerpost, här. Bara lova att inte berätta för mig vad ni läst, för då blir jag knäckt.

Om ni letar efter underhållande läsning, bara sådär, då tycker jag ni kan googla lite på långa versionen av Unfinished Business och läsa fangirlsens teorier och analyser. Alltså, de är helt bananas.

Fin intervju med Ron Moore här Snällt uppdelat för spoilersensitives också.

onsdag 2 april 2008

SÄSONG TRE! SÄSONG TRE!


Det skrivs både hos den ena och den andra, men nu är det iallafall officiellt! Friday Night Lights kommer tillbaks för en tredje säsong, och jag kan typ inte bli gladare!

Sen skrivs det att 30 Rock får en säsong till, vilket är grymt, men inte nåt att bli förvånad över ju.

I andra nyheter kan man läsa om en Office-spinoff, men där har vi inga detaljer alls ännu, så vi väntar väl med att prata om det tills det finns nåt att säga.

Men jag är så glad nu, så oerhört glad!

amy


liten intervju med Amy Poehler hos AV Club,läs här! Det var allt.

tisdag 1 april 2008

extra långt avsnitt


Som extramaterial till säsong tre av BSG finns typ directors cut av boxningsavsnittet Unfinished Business. Jag gillar avsnittet mycket, alltså det vanliga som sändes, men det delade fandom lite i två läger. Jag kan hålla med om att det var lite fannish i utförandet, särskilt på slutet när det var ett montage av Starbuck och Apollo-scener till musik medans de står blodiga i boxningsringen och gör sams, men jag tyckte ändå att det var fint på något sätt. Nu finns det alltså en version som är tjugo minuter längre.

Saker jag gillade med det långa avsnittet var:
Dee. Man har undrat varför Ron Moore bara dödade Billy och sen slängde henne i armarna på Apollo, utan att de gav henne nåt att göra med det liksom. Hon har varit väldigt platt som karaktär. Men här fick hon verkligen vara en person tyckte jag. Det var bra.

Starbuck var vidrigare än man någonsin sett henne tror jag. Och det är så sjukt, men ju vidrigare hon är desto mer gillar jag henne. Typ.

Saul Tigh och Ellen fick lite mer screentime. Uppskattades.

De nämner Zak Adama flera gånger. Det är grymt, för han har verkligen glömts bort tycker jag.

Och nu är det bara några dagar kvar till nya avsnitt. Jag flippar ut!