Jag har de senaste dagarna pratat med flera personer om science fiction. Jag pratade Stina som jag inte känner så bra om Buffy och jag kom till en insikt om mig själv. Hon sa att hon tyckte Buffy var så fjantigt, för att det var så fult gjort och så. Och jag gav mig in på nån slags långrandig typ monolog om hur science fiction bara använder extrema situationer som ett berättarknep, att det handlar om människor och världen vi lever i och så. Och så sa jag: Jag blir så knäckt när folk inte förstår hur bra det kan vara. Det var först när jag hörde mig själv säga det som jag fattade att jag verkligen tyckte så.
Det är ju så att sci-fi kan vara sjukt dåligt. Det är jag helt medveten om, absolut. Men varför skriva av en hel genre när det finns saker som är så fantastiskt bra. Hela grejen är ju att man måste göra en deal med det man kollar på. Det här är förutsättningarna liksom. Det finns vampyrer och de funkar såhär. Eller, det finns femtiotusen människor kvar i universum och de jagas av robotar. Man måste ju komma överens om hur världen ser ut. Vilket man ju måste med vilken annan sorts verklighet som helst. Typ, alla som jobbar i vita huset är kvicka och roliga och förhållandevis snygga. Ni vet ju vad jag menar. Jag vet att jag är sjukt nördig med det här, och att det kanske är lite fjantigt och så, men ni kan väl bara ge det en chans. Kan ni kolla på Firefly bara, jag vet att ni kommer gilla det. Eller BSG eller Buffy. Ni missar så mycket annars.
Jane Espenson skrev en så bra grej för länge sen på sin blogg om hur det pratas om två sorters serier, karaktärsdrivna och storydrivna. Men att hon föreslår att det finns en till kategori, och det är en idédriven serie. Och hur mycket sci-fi sorteras in där, och där ligger mycket av det som folk inte riktigt gillar med science fiction. Läs det här, hon har som vanligt en poäng. Och sen kilar ni och petar i er grejer hon skrivit. För hon är en riktig jävla stjärna ska jag säga er.
1 kommentar:
Du har så rätt!
Skicka en kommentar