God Jul!

Hörrni! God Jul! Jag firade lite imorse med amerikanska Office-avsnittet A Benihana Christmas, mindre ångestfyllt än brittiska. Sen såg jag lite på ett par West Wing-avsnitt, juletidsavsnitt alltså. Det var trevligt. Hoppas ni har en fin jul alla, nu ska jag göra fyllning till ankan, gåsen och tuppen vi ska äta imorgon. Trippelfågelmiddag, hur festligt? xoxo

just do it and get it over with, I'm starving

Jag har nu kollat 13 avsnitt av första säsongen X-Files. Åh vad det är bra. Jag blir visserligen väldigt rädd, men tycker ändå att det är värt det. Jag har en kompis som har pitchat idén att man bara tittar på avsnitten som har med seriens mytologi att göra, vilket inte är så tokigt tänkt, det är ändå nio säsonger med 24 avsnitt per säsong. Många timmar. Men nu när jag kollat på så många avsnitt som är helt vanliga monster-of-the-weeks så känner jag lite att man inte vill missa alla de där karaktärsgrejerna. De avsnitten som är mytologibaserade är ofta mindre karaktärsgrejer än de andra, av de avsnitten jag har sett iallafall. Och hörrni, är inte Mulder och Scully det kanske absolut bästa will they/ won't they-paret på tv någonsin? Kanske?

Imorrn är det jul, och jag hade tänkt ha lite julavsnitts-special hemma, på morgonen. Har ni någon favorit, tipsa gärna på! Om jag hinner kanske jag berättar vad det blev. Vad ska ni kolla på till jul?

things made of awesome

Jag vet inte om ni som jag saknar The Office så mycket så ni har svårt att veta var ni ska ta vägen. Men om ni har det, och inte sett deras webisodes, Emmy-belönade för övrigt, så gör det så fort ni bara kan. De finns här. Cisst, jag vet att hela strejken handlar om att de inte får betalt för att de skriver saker, "promotional material", för webben, men det är så bra!!

I andra nyheter, och ja jag vet att jag just direktöversatte från engelskan, har jag sträckläst Mindy Kalings blog från början till slut och pratar i huvudet som en valley-girl som köper sjujkt mycket grejer. Så vi kan inte prata om allvarliga saker som min kärlek till Landry eller hur det ska gå för coach Taylor. Jag kanske sträckläser Jane Espenson tills imorrn för att bli lite seriösare och mer behärskad i mitt språk. Annars blir det bara awesome och you guys för hela slanten. Jag svär, det låter som om jag vore med i Clueless i mitt huvud just nu.

Lemon out!

feed a fever starve a cold eller tvärtom?

Den senaste veckan har jag haft feber en del. Jag har även kollat på mycket science fiction. Feber plus sci-fi gav mig en lite annorlunda ingång än man kan ha i helt vaket tillstånd.

Det finns två sorters tittare, de som gillar sci-fi och de som inte förstår charmen. Det är åtminstone vad de brukar säga när jag i min iver försöker konvertera. Jag älskar ju BSG, Buffy, Firefly, Roswell, en massa saker som det finns folk som inte ens vill ta i med tång, på grund av science fiction-rädslan. Ibland berättar jag inte att jag suttit hemma i två dagar och kollat på säkert 25 avsnitt av Buffy spin-offen Angel, och älskat det. Så fort det är för mycket vuxna sminkade till demoner, alternativt rymdskepp, blir det ju liksom löjligt för en del.

Det där med att gå in i en annan verklighet och liksom gå med på att tro på den, det blir ju som en överenskommelse mellan serien och en själv, och det är ju inte svårt bara man bestämmer att det är värt det. Det tog flera avsnitt av Buffy innan jag kom förbi den dåliga vampyrsminkningen och såg karaktärerna. Men när jag kommit dit kan jag absolut bortse från det lite löjeväckande diset som blir när de huggit en vampyr i hjärtat med en träpåle.

Vad jag egentligen vill säga med det här feberyrandet är mest att det är så värt det när man kommit förbi det fjantiga. Och att om man kollar genom ett filter av feberdröm behöver man inte vänta ett par avsnitt, för då är man mitt i kärnan av serien direkt. Som ett litet tips bara.

Imorrn när jag är frisk ska vi prata om Friday Night Lights hade jag tänkt. Något annat ni längtar efter att prata om?

lite helglektyr

Bara lite läsning om Firefly, och Mal Reynolds, och världens finaste Nathan Fillion.

Help me, Liz Lemon... you're my only hope!

Alltså, Jocke har rätt. Liz Lemon är artig. Och trevlig och bra. Tänk att jag inte alls gillade Tina Fey innan 30 Rock började, och att det tog mig flera flera avsnitt innan jag värmde upp. Senaste avsnittet, Cougars, var mycket roligt. Liz Lemon har en 17 år yngre snubbe. Han heter Jamie, han är fresh-faced, som Liz Lemon säger, a baby. Hennes egen Zac Efron. Han förstår inte hennes referenser och han tror hon är 29 år. Hon är 37. Mycket bra storyline. Fint speglat av Jenna och hennes 13-åriga kille. Hans konstiga rullskor var magiskt roliga. Att Frank enligt honom själv went gay for Jamie var också fantastiskt. Jag gillade när han gav honom en tröja, inte på rea. Och Jack Donaghy gör mig aldrig besviken. Jag ser fram emot fortsättningen av hans förhållande med demokratkvinnan spelad av Edie Falco. Hon var sjukt classy. Om ni inte kollar 30 Rock borde ni börja nu.

getting jossed

Joss Whedon är den roligaste och bästa människan. Jag vill att strejken ska ta slut så man kan få se Dollhouse snart. men så länge strejken håller på skriver han så fint och bra på sitt forum, läs mitt bästa idag här. Åååh, vad han är cool.

att vara artig

Jag tänkte lite att jag skulle ge Californication en andra chans. Jag blev ju så flippad när lilla Grace Sheffield var med, men det kan man komma över, tänker jag. Så jag drog på avsnitt två. Och det är så svårt för mig, så svårt. Varför kan de inte visa lite hyfs. Hank är så oartig, det skär i hela mig. OK att han har det jobbigt, ok att man är ett svin, men kan man inte vara det samtidigt som man håller lite på vett och etikett. Det är allt jag begär.

Den här artighetshangupen gör att det finns en del grejer jag inte kan med att se. Californication nu senast men också Curb Your Enthusiasm. Han är förskräcklig. Sarah Silverman som alla andra älskar så mycket, klarar inte av det.

Det finns ju dom som är svin men ändå kan uppföra sig. Dom gillar jag. Så nu tänker jag titta på Arkiv X istället. Och det ser jag fram emot.

Nån som håller med?

Det är så jobbigt att vänta, men nästa Friday Night Lights kommer på lördag. Alla med på det?

Excuse me, do these effectively hide my thunder?

Häromdan köpte jag Arrested Development säsong ett och två, femhundra kronor. Så sjukt värt! Idag har jag kollat en massa från början, och jag hade nästan glömt hur oerhört bra det är. Det är så bra!

Sen en rolig sak här. Fangirls runt hela världen hörs squeeande framför sina datorer. Och jag skrattar och skrattar.

Och nu funkar länken, förlåt!

strejk baby strejk

Om ni som jag är oroliga över hur strejken ställer till det för era serier just nu vill jag bara skicka er till televisionarys mycket detaljerade lista. Den är visserligen från början av månaden, men är fortfarande aktuell. Det är skönt att veta att det är flera avsnitt av Friday Night Lights kvar exempelvis. Så kila dit och kolla hur ni ligger till.
Och om ni som jag är frustrerade öveer att vi inte får veta något alls om hur förhandlingarna går, läs lite på United Hollywood där ni kan dela den känslan med andra.

cupid, oh cupid!

På nittiotalet, före vi kände Jeremy Piven som världens bästa agent, Ari Gold alltså, fanns det några lyckliga få som kände honom som Cupid. Rob Thomas, Veronica Mars-skaparen, gjorde serien 1998. En psykläkare, spelad av RT-alumnen Paula Marshall, har en patient, Trevor, som tror att han är Cupid och att han måste förena 100 par innan han kan komma tillbaks till Olympus, där han bor bland gudarna. Det är en liten liten twist i att man inte är helt övertygad om att han är sjuk, det kan ju vara så att han har rätt också. Kanske.

Serien hade låga tittarsiffror och lades ner efter en säsong. Den har inte släppts på DVD och det verkar enligt Rob Thomas inte ligga inom den närmsta framtiden. Många avsnitt finns på youtube, nåns gamla inspelning från tv. Dålig kvalitet, men sjukt värd det!

Dagens fina och roliga sak är iallafall att Rob Thomas gått ut med att han ska göra en ny version. Tyvärr är inte Jeremy Piven inblandad, och Paula Marshall vet vi inget om, men ändå. Spännande.

Här är ett litet smakprov iallfall, jag tycker ni ska kolla lite.

Strejk strejk strejk

United Hollywood skriver lite om hur strejken inte verkar ta slut än på ett tag, bra läsning och länkar till mer bra läsning. Kolla in om ni är intresserade. Sen kan man ju läsa lite på Variety också, för båda sidor etc. Jag har läst runt lite, och jag tror ju tyvärr inte heller att det blir nåt slut före jul iallafall. Jag tänker för att ha nåt att kolla på nu när allt börjar sin kolla igenom hela Arkiv X, från början till slut. Sjukt bra tv plus att filmen kommer till sommaren. Vad har ni för plan?

Razortalk och annat

Jag kollar på lite mer Monk, och helt plötsligt dök Amy Sedari upp. Åh, vad jag gillar henne. Ni kanske sett Strangers With Candy, eller hennes fantastiska bok I Like You: Hospitality Under the Influence, eller när hon gör ostbollar hos Conan eller Dave. Hon är så grym.

En annan sak, Razor-podcasten är här. Det är fyra delar av writers-room-mötet när de breakar storyn. Jag har inte lyssnat än, men gillar så mycket när de släpper in en i rummet. Den kan ni hitta här. Jag rekommenderar varmt alla podcastsen, det är mest Ron Moore och hans fru som gör audio commentaries till alla avsnitt, guld.

Om ni vill läsa mer om hur det är i writers rooms över lag kan ni ju läsa lite här, kul site som Jane Espenson tipsat om på sin blogg idag.

lördagstv

Den här dagen har än så länge varit så bra. Jag önskar alla en sån här dag. Juice, kaffe, smörgås och Monk. Den är så snäll, och rolig, och Tony Shalhoub spelar huvudrollen och en annan skådis heter Bitty i förnamn, på riktigt.

Det är alltså en före detta polis vars fru blev brutalt mördad för fyra år sen vilket utlöste hans extrema tvångssyndrom. Så nu jobbar han hos polisen på konsultbasis. Han är ju förstås en fantastisk utredare, eftersom han är så tvångsmässig. Men omöjlig att jobba med. Det är iallafall den perfekta lördagsunderhållningen. Och kan säkert funka på en söndag också.

Om ni för övrigt kom hit från en banner någon stans är det för att min morbror gav det till mig i present. Bra present va?

Han erkänner!

Jag älskar Landry på grund av det här, hur peppa är inte ni inför nästa avsnitt nu?

Hemma-TV

Idag såg jag West Wing-avsnittet Proportional Responce på Hallmark. Danska Hallmark finns tydligen på min brors tv. Men West Wing-avsnittet när de anställer Charlie. Jag blev lite blankögd. Det är det finaste jag vet. Men det jag ville med det här var att förvåna mig lite över den här underliga danska versionen av Hallmark. Det är svensk text på programmen, men dasnk reklam. Och de visar sjukt random saker, först West Wing, sen McLeods Daughters, om ni minns den från daytime-tv på femman, australiensiska bönder och grejer. Sen visar de visst Jericho, och nån hjärnkirurgserie jag aldrig hört talas om och en massa annat. Vem har koll på den här kanalen. Är det nåt man måste kolla upp?

Om det här stämmer

dör jag av lycka. Jag blev ju så knäckt när de lade ner Arrested Development, det är fortfarande en av mina absoluta favoritserier. Och nu ryktas det att de på ett eller annat sätt ska återförenas. Det är ju bara ett rykte, men det kommer från Jason Bateman, vilket gör det lite lite mer trovärdigt. Tänk om det skulle bli en film eller nåt, min lycka skulle vara så stor.

pennor etc

WGA och producentalliansen sitter i förhandlingar igen, det är mycket bra. Och på internet händer saker som är så kul. TV-fansen har tagit saken i egna händer och arrangerar en Jericho-jordnöts-liknande kupp mot de stora bolagen. Det kan ni läsa mer om här och här. Jag älskar att de skickar pennor. Och ber oss att inte vässa dom. Allas vår Kelly Kapoor har bloggat lite lite om strejken, läs dethär. Och vi ska prata om senaste Office, jag ska bara hämta andan.

Sen har BSG-produktionen lagts ner, Ron Moore pratar lite om det på sin blogg, här. Jaghar ont i magen av skräcken att de inte kommer göra klart. Hjälp, vad gör man med den skräcken. Jag måste veta hur det ska gå. Herald of the apocalypse, harbinger of death. Jag är så orolig. Hur ska det gå?

Panthorama!

Akta er för spoilers av senaste Friday Night Lights om ni inte sett det än. Här kommer dom.

När Buddy Garrety är lite svettig i nacken, har mjukiskläder på sig och är lite blank på ögonen, vad betyder det då? Betyder det att han kommer fylla kylen med grönsaker och vara hemma mer. Hur ska det gå för Buddy och Santiago egentligen. Och hur gick den här stackaren från att vara en juviehotshot till att bli Dillons största charitycase, med stro närhet till känslor och allt. Hur ska det här gå undrar jag. Men jag gillar Tami så mycket, hon vill ju bara det bästa. Det var kul när hon fick Tyra och Lyla att jobba ihop lite, jag gillar de lite tillsammans, Lyla blir lite mindre tråkig. Och en anna sak, var det ett Crucifictorious-linne Tyra hade på sig i det här avsnittet, för det är ju Landrys kristna rockband. Det gillar jag mycket, när de inte glömmer sina rötter etc. På tal om callbacks förresten, vad har hänt med Smashs bi-polära tjej, och vad har hänt med Jason Streets tatuerartjej. De bara försvann helt spårlöst. Värdo. Sen var det en annan sak. Ska Julie bli kär i sin lärere nu. för det är klassiskt dåligt. Och hur ska det gå för Matt med cheerleadertjejen och hemhjälpen och allt. Jag blir så orolig. Har ni någon tröst att komma med?

!

Hej. Ronald D Moore, BSG-showrunnern och en av mina stora hjältar, har startat en egen liten sajt. Det var min bästa internetgrej idag. Kolla in den här, han bloggar om strejken och sånt. Det kommer även en Razor-podcast, så det blir grymt. Jag längtar så! Det är även kul att det är det taffligaste man någonsin sett.

Åh Ron Moore, vilket hårsvall han har va? Sjukt festligt!

Jippi!

Jag kom på en sak. Snart börjar Let's Dance och Paggan ska ju vara med. Jag dör lite. Paggan. Dansandes. Det är ju sjukt sjukt kul!

That's what she said!

Ibland kan Michael Scott visa på sån förvånansvärd självinsikt. Och då kan The Office bli så extra bra. Senaste avsnittet avslutades med ett fint litet samtal mellan Jim och Michael där det kom fram så mycket av Michaels karaktär tyckte jag. En rolig sak är att Steve Carell har skrivit avsnittet. De säger ju alltid att skådisarna känner sina karaktärer bättre än alla andra, och det kanske stämmer?

Nu är det bara ett avsnitt kvar av The Office tills strejken tar slut. Det gör mig illa till mods.

Fredagkvällsljus

Igår såg jag lördagens avsnitt av Friday Night Lights, och jag tycker som vanligt att en del saker är så oerhört bra, men sen fortsätter de ju förstöra på en del plan också. Att de inte kan låta bli. Jag blev så glad när Landrys pappa tvingade honom erkänna, men vad händer då, jo de tar hela grejen till en ny jobbigare nivå. Kan de inte bara berätta för polisen nu, det blir bara värre och värre. Snart kommer det komma fram och då går det åt helvete.

Sen älskar jag att Julie får det så jobigt med Matt Saracen, och att Tami Taylors syster har kommit, hon är bra. Och Landry som vanligt gillar jag mycket, särskilt när han är knäckt och har det vidrigt. Och Riggins är så bra nu hörrni! Men hur ska det gå för Coach, vad ha Buddy Garrety gjort egentligen? Jaja, det är spännande.

En annan sak är att Televisionary har lagt upp en lista över hur alla serier ligger till, strejkmässigt, hur mycket manus som finns, vad som är färdigt att sändas etc. Det kan ni hitta här. Sen är det nån slags temavecka hos strejkarna också, igår var Veterans Day så alla skolor var stängda. Då blev det bring-your-kids-to-strike-day. Idag har det varit SAG-day, så skådiasarna har varit ute och visat sin solidaritet. TV-bloggarna visar också sin solidaritet genom att inte skriva nåt idag, men jag kunde inte låta bli. Jag tror inte de tar så illa upp. Hoppas inte det iallafall.

lite lovebombing också

Jag har en annan liten lista, men det är inte hatbombning utan en lista på karaktärer man borde hata, de som är vidriga och beter sig som svin, men som man älskar ändå. Som man alltid försvarar. Här är ett par

Starbuck, BSG. Hon är självisk, sparkar på de som ligger, hatar de som utmanar hennes strohetsvansinne, är otrogen mot sin man, fuckar upp det för Apollo, fuckar upp det för Adama, fick Zak dödad. Lång lista. Men jag tycker så mycket om henne. Jag kan inget annat än att försvara henne, alltid alltid. Hon är kanske min bästa karaktär ever.

Logan, Veronica Mars. Svinat mot Veronica så oerhört mycket. Liquid X anyone, exempelvis. Bränner ner pooler, slår sig i liga med gangsters, hänger med Dick, mobbas. Ett sånt svin men så älskvärd.

Christina Yang, Grey's Anatomy. Finns ingen som beter sig så svinigt, hon är så oartig. Hon gör vad som helst bara det gynnar henne ju. Och jag förlåter henne, varje gång.

Tim Riggins, Friday Night Lights. Han är så full, han är så odräglig. Men han är så fantastisk.

Någon?

razor baby!

Ok Hanna, det här tycker jag om Battlestar Galactica Razor. Såhär en vecka och tre tittningar senare känner jag mig lite underwhelmed. Jag vill för övrigt inte bli hånad för att jag sett den tre gånger på en vecka. Jag är ett fan, det är vad fans sysslar med. Men iallafall. Själva premissen med Pegasus gillar jag mycket, jag tyckte Cain var en jättebra karaktär, jag gillar alla grejerna i flashbacksen mycket. Sen tycker jag så mycket om när de gör callbacks till andra avsnitt, som So Say We All-chantingen som säkert har gjorts som en fin splitscreen i ett par fanvids, eller borde göras. Och gammeldagscylonerna som kan prata också är en fin blinkning till originalserien.

Det jag tycker är sådär är väl mest att det saknas lite känsla. Jag vill att Apollo och Adama ska ha det svårare, och att Starbuck ska ha det svårare, eftersom det utspelar sig mellan The Captains Hand och Lay Down Your Burdens i säsong två och man vet precis vad som hände just då saknar jag känslan man hade då av att det var så bräckligt alltihop. Starbuck och Apollo var ju mitt i en verkligt känslig vapenvila exempelvis. Jag kan tycka att de kunde gett oss lite mer sammanhållning med resten av serien.

Fast sen freakade dom ut mig totalt. Herald of the apocalypse. Harbinger of death. Jag flippar ut och jag kan inte vänta till april, jag orkar inte! Nån som håller med?

hatbombning

Jenneth, min kompis, har begärt en liten lista på karaktärer jag hatar i serier jag älskar, här kommer ett par

Lyla Garrety, Friday Night Lights. Hur sjukt jävla irriterande och löjlig kan man bli på en skala. Hon pratar även som en riktig bebis, vilket kan var det absolut värsta. Jag blir på riktigt arg bara jag tänker på henne, vidrig! Och nu är hon sjukt religiös, och ska frälsa resten av Dillon och jag dör, hon är så värdelös. Jag kan inte ens sätta ord på det.

Cally i BSG, så gnällig att man svimmar av. Hon har i och för sig verkligen bättrat sig, men jag glimtade till skådisen i ett blink-and-you'll-miss-it-appearance i Dead Like Me en gång och det bara slog mig, henne ser jag framför mig, gnällandes. Boring. Kommer ni ihåg när hon satt inspärrad på New Caprica och hon gnällde sönder Boomer, det var för kul, men vilket sätt hon har alltså.

Darla, Buffy och Angel. Jag vet att alla hatar henne, men hon är en alldeles för dålig skådis. När hon är förstörd på olika sätt, typ arg och ledsen etc, då är hon helt ok. Men när hon ska vara sådär beräknande är hon för tråkig. Jag tror inte på henne ett dugg.

Duncan Kane, Veronica Mars. Hela Mars-fandomen håller ju med om att Duncan var den träigaste tråkmånsen på tv. Sen gkorde han saker som man som tittare hade svårt att förlåta, även fast Veronica inte riktigt tyckte likadant. Kardinalsynder man inte begår, göra slut med sin tjej för man tror att man är syskon, utan att säge nåt. Sen ligga med tjejen som är drogad och dra utan att säga nåt. Sen göra en annan tjej med barn, utan att säga nåt, ja listan kan göras lång. Vilket svin.

Sen finns det ju en del serier jag älskar där jag inte kan hitta nån jag hatar. Är inte det skumt. Vita huset och Studio 60 till exempel som jag verkligen verkligen älskar har ju bara älskvärda karaktärer. Även när de gör saker som är värdelösa tycker jag så mycket om dom.

Vilka hatar ni egentligen? Jag är så nyfiken.

Bloggosfären etc

Jag vet, det är bara all strejk all the time, men det är faktiskt det största som händer just nu. Jag tänkte att ni kanske ville läsa lite saker jag tyckt varit intressanta idag, här kommer lite av det:

Entertainment Weekly skriver lite om WGA och vad frågan egentligen är och sånt, lite klargörande.

Här har några medlemmar av WGA en blog, United Hollywood, där de skriver lite om vad de gör, var de är, roliga saker som händer på gatan. Om ni är i LA kan ni väl kila ut och säga hej till dom vi gillar.

United Hollywood har en videoblog också, här är den.

Marshall Herskovitz producerade thirtysomething och My So-Called Life och har skrivit lite i LA Times om hur networksen och the FCC mosar hela tv-industrin. Han har slutat producera för tv och satt igång ett internetprojekt som är både en serie och nåt slags community vilket jag i och för sig tycker är sjukt cringeworthy men man vet aldrig. Projektet heter Quarterlife och man kan kolla på en trailer för serien på sajten, där serien har premiär på måndag. Jag vet inte, det kanske blir asbra, och isåfall är det grymt, för det är väldigt abitiöst och proffsigt.

Watch with Kristin har en liten intervju med Greg Daniels som är showrunner på The Office om framtiden.

Tim Kring ber om ursäkt för den här säsongen av Heroes, vilket är lite lamt kanske, men jag vet inte. Jag har ju inte ens kollat.

Det var det för nu. Jag tänker ägna eftermiddagen åt att kolla på favoritavsnitt av Vita huset. Vad kollar ni på?

Strejken fortsätter

Här förklarar The Officefolket vad strejken i princip handlar om

Så vet vi det

Fans of the world, unite?

Strejken är alltså här nu. De står och protesterar etcetera utanför studiorna och fans till författarna visar sitt stöd på de finaste sätt. Whedonesque-medlemmar har gått ut med pizza till strejkarna. Om jag var i LA nu, då skulle de få kaffe och kakor, det säger jag er. Läs vad Jane Espenson och Joss Whedon har att säga idag, de är så jävla fina.

Det blir BSG: Razor imorrn, jag är för verklempt idag för att veta vad som är upp och ner.

Clear eyes, full hearts, can't lose!

Friday Night Lights från i lördags var så bra. De är så tillbaka på banan. Mexicogrejen är över, och Lyla Garrety, kanske seriens minst intressanta karaktär, var till och med rolig. Coach och Mrs Coach är det finaste gifta paret i värdlshistorien. Matt Saracen röt ifrån, två gånger, och han hade rätt! Han är så grym helt plötsligt. Och Landry var en matchhjälte, precis som man visste att han kunde. Det var ju blanka ögon på mig när de spelade. Tänk att de väntade fem avsnitt med världens bästa motto. Åhhhh, det är min finaste serie! Men hur ska det gå för Landry, man fattar ju att Tyra gjorde som hon gjorde, men han måste ju erkänna snart. Det borde vara dags, eller vad säger ni? Och håller med om att FNL är så tillbaka?

In other news så är ju strejken här. Variety har två bra artiklar om hur det kommer påverka det vi kollar på, en allmän text här, och en text om svårigheterna att både vara WGA-medlem och kanske skådis, som en massa av Officefolket till exempel, eller showrunner, där många ju både är författare och producenter. Det kan ni läsa om här. Själv tycker jag att det är lite skönt att min lista på nitton serier jag följer just nu har krympt så oerhört. Efter jul, när alla nyproducerade avsnitten är sända, kan lugnt titta på en massa gamla grejer utan att längta för mycket. Det som kommer svida är FNL, och The Office, och det faktum att BSG inte kommer med nytt förens i april typ. Imorgon kommer BSG:Razor post-mortem för övrigt. När jag flippat färdigt över att den är här!

Äntligen!

Alltså, dagens stora nyhet, Joss Whedon och Eliza Dushku tillsammans på tv igen. Serien kommer heta Dollhouse och jag håller på att flippa ut, tills jag lugnar ner mig, läs vad Joss och Eliza och journalister in the know har att säga här, Joss pratar lite om strejken och Buffy spin-offen Ripper också, här, lite Joss, lite Eliza, och fint Tim Minear-citat. Televisionary skriver lite om det, och branschtidningen Variety säger såhär. Och en fin liten tråd på Jossforumsajten Whedonesque, där fansen squealar ikapp och Joss säger tack för backning etc. Och så kan vi kolla på ett favorit Joss-klipp, det kan aldrig skada.



En annan nyhet för dagen är att Heroes spin-offen Heroes: Origins, med avsnitt skrivna och regisserade av Hollywoodstjärnor som Eli Roth och Kevin Smith läggs på hyllan på obestämd tid. Också på grund av strejken säger dom.

Men idag, det är en högtidsdag säger jag er! Jag får även rapporter om att Battlestar Galactica: Razor har läckt. Snart får jag se den, om bara ett par dagar kanske? BSG08 kan väl höra av sig för jämkning av scheman etc.

flippar ut lite

Promo för veckans Friday Night Lights. Dör

mini-summering

Som ni kanske märkt har jag inte kollat på så mycket nya saker på senaste. Mest kollat Dr Who från 2005, med Christopher Eccleston, som är så fantastisk. Och Rapport till himlen som sagt, som jag kollade hela i helgen. Fyra avsnitt av guld, ska jag säga er. Jag rensade även bland filmer och boxar i bokhyllan, så då blir det ju att man kollar på sina bästa Buffy och West Wing och Freaks & Geeks som man ju kan se på om och om igen. De läskiga sakerna som står där, alltså Twin Peaks, väntar jag med tills det blir ljusare ute. Men jag har tittat på en del aktuella saker också.

The Office från förra veckan, vi är tillbaka till halvtimmesformatet, vilket många är glada för. Jag var inte alls förtvivlad över entimmasavsnitten, men iallafall. Det var ett fint litet avsnitt, gillade Dwights Second Second Life och Michael Scotts fina reklamfilm till exempel.

Är ikapp med de senaste två veckornas Pushing Daisies, som ju är sjukt gullig och quirky men inte riktigt levererar mer än så tycker jag. Ska de ta det nånstans riktigt eller bara hålla på att fåna sig? Det är underhållande och så, men det gör ju inte riktigt att jag känner nåt för dom. Vad tycker ni?

Såg första avsnittet av Samantha Who? som är Christina Applegates nya sitcom. Hon har minnesförlust och har alltså glömt att hon var en riktigt vidrig människa, hur ska det gå? Kan bli lite kul kanske?

Friday Night Lights. Jag säger fortfarande att det är min bästa serie just nu. Jag får fortfarande lite hjärtklappning av signaturmelodin. Jag gillar alla familjen Taylors storylines. Jag hatar den döda snubben, och jag hatar Mexico. Nu kan de bara knäcka Jason Street riktigt ordentligt. Annars är det kört för dom, det säger jag er.

Såg äntligen Moonlight. Ny vampyrserie alltså, LA, privatdeckare som är blodsugande monster men vill göra gott etc. Trist förutom Jason Dohring som har nånting som gör att jag vill fortsätta kolla på honom. Lika sjukt som att man var så himla kär i Logan Echolls i Veronica Mars, när han hade det där fula snäckhalsbandet och blonderade toppar, lika sjukt är det att jag tvingar mig igenom ett par avsnitt vampyrprocedural för att se några scener där han bär kostym och pratar i telefon och liksom snurrar lite när han går. Det är lite som att jag tvingar mig igenom Bionic Woman för Katee Sackhoff-scenerna. Sjukt. I senaste avsnittet var hon inte ens med. What a waste.

Vad har ni gillat senaste veckan? Förutom Dirty Sexy Money som jag har förstått att jag måste kolla in.

dallas?

Hur går det med Dallasfilmen egentligen undrar jag. John Travolta är den enda som är klar enligt IMDB, men för ett par månader sen var J.Lo och en massa annat löst folk med i leken. Vem har hört nåt?

Grattis Levi på 18årsdagen också. Den delar du med John Cleese, Patrick Fugit och Kelly Osbourne. Lyckliga lyckliga du!

Rapport till himlen

Jag pratade ju lite om den gamla svenska serien Rapport till himlen för ett tag sen. Idag gjorde jag slag i saken och köpte boxen. Efter första avsnittet kan jag meddela att den är precis lika bra som jag kom ihåg det. Johan Widerberg spelar Viktor som är kvar i stan över sommaren. Han har en nära-döden-upplevelse och kan nu se och prata med döda. En tjej blir mördad och på sju dagar måste hon hitta mördaren för att få komma till himlen. Och Viktor hjälper till såklart.

Jag påminns på många sätt faktiskt om Pushing Daisies som jag gillar så mycket nu. Det finns ju till exempel ett glasspalats där det hängs, lite som Neds pajhål, och Vanna Rosenberg jobbar där och är strålande bra. Och minns ni Gert Fylking i sitt livs roll som Mr Splendid på bingohallen, där han sjunger Strangers in the Night med blank, fettig comb-over. Och Stellan Skarsgård är mycket läskig.

Det kommer väldigt lägligt och knyter ihop nåt, Rapport till himlen. Med Dead Like Me och Daisies och faktiskt kanske Twin Peaks också. Och lite Kubler-Ross och nära-döden som vi pratade om för ett par veckor sen. Ni borde kolla om.

Åh nej!

Televisionary skriver att sista säsongen av BSG som skulle börja sändas i Januari blir uppskjutet. Till April eller nåt. Jag orkar inte vänta så länge. Jag orkar bara inte. Tur att vi har Battlestar Galactica: Razor, TV-filmen, den ska sändas i slutet på November, och jag har läst att det blir mycket Starbuck, mycket Apollo och massa massa från Pegasus. Can't wait!

Gamla popstjärnor och kultserier

Min kompis Hanna gav mig tre säsonger Dr Who och en säsong Torchwood. Jag har bara börjat minikolla på doktorn, och vad kul det är att Billie Piper är hans följeslagare. Kommer ni ihåg det här

lite hollywoodpolitics

Okej, då tar vi itu med den här strejken helt enkelt. Lite kortfattat är det här vad jag fått reda på. WGA, Writers Guild of America, är manusförfattarnas fackförbund. De har ett avtal med de som företräder landets producenter. De heter Alliance of Motion Picture & Television Producers, AMPTP for shorts. Avtalet går ut den 31 oktober, och förhandlingarna har pågått i flera månader, men så långsamt så långsamt. Det som bråkas om är pengar produktioner tjänar exempelvis på nätet, och andra så kallade nya medier. Författare har historiskt haft ganska låg status i Hollywood vilket syns på löner och avtal, och nu får de en väldigt liten procent av produktionernas vinst, särskilt de efterhandsvinsterna som görs när saker sänds flera gånger, eller streamas på nätet, eller säljs vidare eller nåt. Det har varit mycket fram och tillbaka med de här internetpengarna, och från det man läst verkar det inte lösas den närmsta veckan. I går hade WGA en omröstning bland sina medlemmar om de hade tillåtelse att utlysa en strejk och över 90% röstade ja. Så det ser inte helt otroligt ut.

Senast WGA tog sina medlemmar i strejk var 1988. Då visades mycket nyheter och gameshows som inte krävde författande av fackanslutna. Det spekuleras i att en strejk nu skulle bidra till en överdos av dokusåpor av olika slag plus produktioner som helt och hållet görs utomlands. En annan sak som händer är att manus beställs redan nu för saker som inte ska produceras förens till våren eller sommaren.

Vi får nog veta mer under den här och nästa vecka, så fortsättning följer.

Idag får jag lite tv från förra veckan. Det kanske vi tar imorrn eller så. Har ni sett något bra? Jenny, det är flera som peppar på Heroes, och nu när Kristen Bell har börjar kanske jag vill titta lite ändå. Vi får se.

Och grattis Hanna på födelsedagen. Födelsedagen du delar med Dwight Yoakam, Ang Lee, Johnny Carson och Weird Al Yankovich. Yay!

Grattis Jim!

Eller, han heter John Krasinski, han spelar halva PB&J i The Office, han har en film som heter Leatherheads på gång, och han fyller år idag!

En annan sak är att den här strejken är mycket mer komplicerad än jag förstod innan, jag läser och käser lite till så får vi ta det när jag fått det riktigt klart för mig. Men om WGA går ut i strejk kan det få resten av säsongen, och början på nästa säsong att se mycket annorlunda ut.

Strejk?

Jag läser in mig på den här möjliga strejken nu, och vad det betyder för de närmsta säsongerna. Jag berättar om det imorrn tänkte jag. Är det nån som har koll?

Tveksamt?

Jag såg första avsnittet av Californication idag. Det var väl helt ok, vet nog inte riktigt vad jag tycker förens efter några avsnitt. Men en sak vet jag. Jag blev totalt creeped out av att han raggade upp yngsta dottern från The Nanny. Hon är ett barn för i jisse namn, han kan inte ligga med yngsta dottern från The Nanny, spelar ingen roll hur gärna hon vill. Och hon är ju en series regular också, åtminstone än så länge. Hur ska det gå?

Sen vill jag bara tipsa om en annan grej. Jag prenumererar på en tidning. Den heter Geek Monthly och är så sjukt värd. Kolla in här. Starbuck är på framsidan in numret jag fick i brevlådan idag. De har också haft Rainn Wilson, Dwight K Schrute för er Officefans, Veronica Mars själv, Masi Oka från Heroes, massa bra. Jättebra tidning alltså.

Sisterhood, hette avsnittet

Igår såg jag förra veckans avsnitt av Bionic Woman. Avsnittet innan det tyckte jag ju var ganska boring, så jag hoppades väl inte på så himla mycket. Jamie Sommers är fortfarande tråkig och systern är sjukt vanilla. Men Katee Sackhoff är faktiskt helt fenomenal. Man vill liksom inte sluta titta när hon är med, hon gör till och med den där slätstrukna tjejen bättre. Jag såg det med min kompis Hanna som också är ett stort Starbuck-fan och vi undrade lite om det var vår kärlek till BSG som gjorde oss partiska men vi kom fram till att hon faktiskt är så där bra på riktigt. Det skadar ju heller inte att Sarah Corvus, som Kateekaraktären heter, får alla grymma repliker. David Eick, som producerar BSG och är showrunner på Bionic Woman, måste ju älska henne. Allt hon har att jobba med är ett par nivåer över de andras. Hon har även mycket bättre mode än den andra supertjejen. Vilket aldrig är helt oviktigt, eller? Kolla vad ni tycker:

Det allra sista avsnittet

Jag såg det sista avsnittet av Dead Like Me precis. Och det var bra, det slutade fint. Men det var ju som ett helt vanligt avsnitt ändå på många sätt. Jag vet inte riktigt hur det gick till, men jag antar att de la ner innan de hade berättat allt de ville säga. Vilket ju händer med många serier. Särskilt de som görs av Fox kanske. Ni vet vad jag pratar om. Firefly, Drive, Wonderfalls. Tre exempel på mycket bra serier som Fox kapade, långt långt i förtidEn stor sorg är också att vi aldrig fick veta riktigt slutet på Veronica Mars historia. Det känns ju snålt på nåt sätt. Men en del serier hinner ändå med att knyta ihop det för oss. Wonderfalls kändes ju som att de gav oss en historia som de hann berätta om inte hela slutet åtminstone ett av minisluten. Och så finns det serierna som får gå tills de är klara. Buffy, som jag kanske inte berättat hur mycket jag älskar, berättade ju hela sin historia, i sin egen tid, och gav oss ett slut som var öppet, men uppenbarligen the end. Precis som sin systerserie Angel. Vita Huset gav oss också closure. Och jag är så tacksam att de bestämt att BSG ska gå en sista säsong och sen vara över, för man vet att de inte kommer spara på krutet utan säga allt de vill att vi ska veta, och sen vara klara med det. Vilket känns som ett lyft för Lost också, som jag inte är ett riktigt så stort fan av. Men det kan vi ta en annan gång. Jag blir ledsen när de blir tystade för tidigt, och jag blir glad när de inte stannar för länge. Så kanske man kan säga.

nittiotalet

Visserligen var han inte den vi var kära i när vi kollade på Mitt så kallade liv. Brian Krakow stalkade ju nästan Angela, men han hjälpte Jordan Catalano att skriva de där fina breven. För att han ville berätta hur han kände. Åh Brian Krakow, the boy next door, det skulle ju ordna sig för honom, men sen tog serien slut. Sen date-rapade han Julie i Felicity, det var ju jävligt sviningt. Fast sen var han den bästa motvikten till tråk-Max&Liz-historien i Roswell. De slidade på bowlingbanor och han hade just sluppit ur juvie. Han har varit med lite i L-Word och gjort massa enavsnittsroller i CSI och såna serier. Han heter Devon Gummerson och idag fyller han år. Han fyller 29, det betyder att han var tonåring på riktigt när Mitt så kallade liv gick. Det är imponerande.

Getting back in the game

Veckans Friday Night Lights var ett uppmuntrande steg i rätt riktning efter förra veckans stora shocker. Saker jag gillade var
Att Julie beter sig som en tonåring. Det är grymt att de inte mosar på med evighetskärlek med Matt Saracen, och att hon har tröttnat och att han inte pallar pressa på tills det är helt omöjligt att låta bli. Hela Matt och Julie situationen tycker jag de sköter bra.
Connie Britton är sjukt bra. Att Mrs Taylor har det asjobbigt fattar ju vem som helst, men hon når ju rakt igenom. Plus att hon gråter som riktiga människor gråter. Jag tycker hon är fin.
Hur meckigt det är för Coach taylor att inte vara en i laget etc. Och hela biten med att han säkert var en fantastisk High School-coach var så prick på, att han inte passar in där ännu. Hur lång tid kommer det ta innan han är tillbaka tror ni? Även fast både Julie och Mrs Taylor inte rikigt har så bra argument för att stanna i Dillon nu, det vore ju naturligar om de flyttade till Austin, men då skulle vi inte ha nåt att kolla på.
Buddy Garrety som ramlat från tronen. Det är så synd om honom nu. När Tim Riggins sa att han inte var nåt fyllo, bara ledsen, då älskade jag Tim Riggins. Hur ska Lyla-grejen gå förresten?

Bäst, allra allra bäst den här veckan för mig var ändå Landry. Att de inte förminskar nåt av det som hände förra veckan. Att han har sjukt jobbigt med det. Att han skällde ut Tyra. Han är så grym. Jag vill att allt bra ska hända honom. Och jag blir så orolig. Hur ska det gå?

Det som jag inte gillade
Ska de göra nån slags experimentell kirurgi i Mexico med Jason Street slutar jag kolla. Om de däremot låter honom hoppas och sen krossar hans hopp och drömmar så han måste kravla sig upp ur ett bottenlöst hål av oro kommer jag tycka att det är det bästa som gjorts på tv. Kanske.
Kan de sluta upp med hela den nya coachen mot Dillons traditioner och vanor. Inget emot konflikter, men kunde de styra det mot något lite mindre förutsägbart.

Allt som allt var det ett bra avsnitt iallafall. Det kan jag säga er direkt.

Hur festligt är det här?

Mycket bra Officeavsnitt den här veckan. Gillar Dwight och Angelagrejen mycket, och Phyllis gjorde ett storartat jobb, men mest gapskratt var ändå det här:



eller?

Dör! Sista BSGsäsongen ever!

min pepp är så sjukt på, trots att jag måste vänta tills januari.

Grattis!

Jag glömde, vi känner och älskar honom som Josh Lyman i Vita Huset och Danny Tripp i Studio 60 men han heter Bradley Whitford och han fyller år idag.

Förra veckan-en snabb genomgång

Ok, så lite grejer från förra veckan.

Gossip Girl. Är det nåt man är trött på är det väl när föräldrar och barn på tv ska bråka om barnens framtid, alltså att barnet kanske inte vill gå i föräldrarnas fotspår. Det är en sak Gossip Girl har emot sig. Och som nån sa till mig förra veckan, om det bara ska handla om otrogen med bästa vännen buhu får det faktiskt vara. Men den här veckan stog skolkören i uniformer och von Trapp family singers-stance och sjöng Fergies Glamorous så fint de kunde. Så jag ger det ett par avsnitt till. De har ju fått en hel 22-avsnittssäsong nu också.

30 Rock. Jag vill ha Seinfeld-vision på riktigt. Kenneth är fantastisk och Jack Donaghy gör mig aldrig besviken.

Bionic Womans andra avsnitt var väl sådär måste jag säga. Tycker Jamie Sommers är rätt tråkig, men så fort Katee Sackhoff dyker upp tycker jag det är bra igen. Vilket kanske inte bevisar nåt annat än att Starbuck alltid är den coolaste.

Life fortsatte bra. De jobbar på fint med att utveckla karaktärerna, plus för Deadwood-spotting i en biroll.

Chuck och Reaper är väl båda so-so, tror de behöver mer är två avsnitt var för att övertyga mig för resten av säsongen.

Veckan Office var strålande tyckte jag. Jag gillar när de ger Toby lite att göra och Ryans återkomst var verkligt efterlängtad. Om de bara spelade ner Jim och Pam skulle allt vara perfekt. Gillar ni att kalla dom Jam eller PB&J förresten?

Att slå på den lilla trumman.

Den som inte sett säsongspremiären av Friday Night Lights och är rädd för spoilers får strunta i att läsa det här inlägget, ok? Ok.

Kanske det jag gillat allra mest med Friday Night Lights är att den varit väldigt lågmäld. Inte skrivit mig på näsan med uppenbara saker och inte gått på massa billiga tricks. Allt är inspelat på plats i en småstad i Texas. De som spelar femtonåringar är högst sjutton istället för tjugosju som i Beverly Hills. De har inte mosat på när de hade kunnat. Tills nu. Det var mycket med säsongspremiären som jag tyckte om. Matt och Julie-storylinen var underspelad och bra, att de struntar i att göra en perfekta high school-paret grej och visar lite tvivel är fint och verkligt. Jag ser fram emot vad som ska hända med Buddy Garrety. Jag gillar hur Jason Street är coach nu, Riggins-storyn är bra.

Sen finns det några saker jag inte gillade. Känns det inte lite uppenbart att de ska ha en ny head-coach som är sådär sadistiskt lagd och inte respekterar att i Dillon kör de sitt fotbollsrace på sitt sätt. Där hade man kunnat gå en annan väg tycker jag. Men det som förstörde för mig på riktigt var Landry och Tyra historien. Inte ok att de råkar slå ihjäl en snubbe som är ute efter henne och sen inte pallar ringa polisen utan dumpar kroppen. Billigt trick. Det har vi sett tusen gånger. Det hade varit mycket mer intressant och spännande om de hade gjort det och sen tagit konsekvenserna av det, ringt en ambulans, styrt upp polis. Levt med att de dödat nån. Nu slog de på den stora trumman. Gjorde det uppenbara. Vi får se hur de löser det här, men det gör mig skeptisk för resten av säsongen. Nån som håller med? Eller kanske inte håller med?

Jag blev så till mig av det här så vi får ta allt det andra imorgon istället. Då blir det The Office och Gossip Girl bland annat.

Jag ser fram emot den här kvällen så

Nu ska jag titta på en massa saker från förra veckan. Friday Night Lights och 30 Rock säsongspremiärerna, andra avsnittet av Life, nya Office och Chuck och Reaper och Bionic Woman. Det kommer ta ett par timmar, så jag berättar om det imorgon. Då tar vi veckan som gick. Vad tyckte ni var bra?

I think they broke my brain

Jag älskar The Office, och jag älskar Creed. Jag har precis upptäckt det bästa på länge. Kolla först



och läs sen.

När man älskade Johan Widerberg

Kommer ni ihåg Rapport till himlen? Jag och en kompis pratade om den igår, och jag har tänkt på den mycket. Såg nu att den släppts på dvd. Jag måste nog köpa den och se igen för i mitt minne var det en av de allra bästa svenska serierna. Typ någonsin. Svenska serier jag älskat och verkligen tyckt varit bra är inte så särskilt många märker jag när jag tänker efter. Ebba och Didrik är fantastisk. Och Allis med is var väldigt bra. Barn och ungdomsserier har faktiskt gjorts en massa bra. Och så Rapport till himlen. Jag ska kolla på den igen och lämna rapport sen. Är det kanske nån som sett den nyligen?

Oh, Jack Donaghy!

Vill bara peppa lite inför nya säsongen av 30 Rock med att älska på Jack Donaghy en smula. Håll till godo.

Bruce och Cybil

Igår köpte jag säsong ett och två av den klassiska deckar/romcomen Moonlighting. Bruce Willis och Cybil Shepard gnabbas och löser olika brott på sin privatdetektivbyrå. Många som gör tv pratar om Moonlighting, hur bra den var. Jane Espenson pratar om den ibland på sin blog, Kevin Smith brukar nämna den, Joss Whedon har sagt nåt. Jaghar aldrig kollat på den ordentligt. Det blir kul att se om den håller, så här tjugo år senare. Jag berättar när jag sett ett par avsnitt.

Five stages of grief

Alltså, Pushing Daisies är en av de serier som ser mest lovande ut den här hösten. Den handlar om Ned, en pajbagare med en hemlig förmåga. Han kan röra vid döda och få dem att leva upp. Men inte utan konsekvenser. Han kan bara hålla dem vid liv i en minut, annars måste någon annan dö i deras ställe. Och rör han de han återupplivat en gång till dör de. Igen.

Bryan Fuller heter han som gjort den. Han har även gjort Wonderfalls, en sjukt bra serie om en väldigt bitter tjej som tvingas göra goda gärningar eftersom olika leksaker talar till henne. Sen har han gjort Dead Like Me. Den handlar om en sjukt bitter tjej som är död. Den är också mycket bra, jag kollar på den nu. Det är det här med döden alltså. Som han pratar mycket om. I första avsnittet av Dead Like Me går de igenom Kübler-Ross fem stadier i sorgearbete. Det är en populär grej i serier har jag märkt. I princip alla läkarserier har gjort ett avsnitt baserat på Kübler-Ross. Grey's, House, Scrubs, jag har inget minne av det i Cityakuten, vet nån? De har gjort det i Frasier och i Simpsons. Den här säsongen har två nya serier som direkt handlar om döden i varje avsnitt. Pushing Daisies och Reaper. Undrar hur lång tid det kommer ta innan nån av de gör ett sorgeavsnitt. Och vilka andra serier som gör nåt liknande den här säsongen. Om någon.

The five stages of grief. De är, för sakens skull
1. Denial
2. Anger
3. Bargaining
4. Depression
5. Acceptance
Läs lite om Elisabeth Kübler-Ross om ni har en stund över, mycket intressant. Hon jobbade mycket med dödssjuka, det var då hon kom fram till sin teori. Sen blev hon mer och mer intresserad av vad som hände efter döden, var mycket involverad i olika utanför-kroppenupplevelser och sånt. Och sen var det nån skandal med ett medium. Kolla upp, det är fascinerande.

Veckans premiärer

Dags att gå igenom veckan som gick. Många serier hade säsongspremiär förra veckan, en del visade sina allra första avsnitt. Här är vad jag såg:
Life, som jag nämde igår. En polis blir oskyldigt dömd för ett riktigt brutalt mord. Han sitter inne i flera år, typ sju, på ett maximum securityfängelse där han får stryk av vakterna för att han dragit skam över polisyrket och stryk av internerna för att han är snut. Han släpps när de undersöker fallet igen och nu är han tillbaks på jobbet. Han har fått ett fett skadestånd och har spenderat sin tid i fängelset på att studera. Han lever i nuet. Han är helt zen. Han är typ Dr House, fast polis. Det är asbra!
Gossip Girl är Josh Schwartz andra nya serie vid sidan av Chuck som jag pratat lite om redan. Det är Manhattan, det är överklasskids, det är sidekicks och bloggande, det är sjukt trashigt. Årets guilty pleasure.
Pushing Daisies visade sitt första avsnitt i veckan. Jag tycker det är fint och quirky o roligt. Jag är så pepp på det hela att jag kollar ordentligt på Dead Like Me som Bryan Fuller gjorde för ett par år sedan. Den är också så bra.
The Office var precis så bra som jag hade hoppats. De spelar ner allt på ett så väldigt sympatiskt sett. Ni läser väl Mindy Kalings blogg, Things I Bought That I Love, länk -> Hon spelar Kelly Kapoor och skriver en del avsnitt. Jisses, vad rolig hon är!
Grey's-premiären var väl precis som väntat. Inget nytt och spännande precis.

Förutom Heroes struntar jag nog i Ugly Betty också. Jag bryr mig visst inte ändå.

Att lägga ner

Den här veckan upptäckte jag en sak. Jag struntar totalt i vad som händer i Heroes. Jag har inte ens sett första avsnittet för säsongen än, det har ju funnits ute i flera dagar nu. Känns lite konstigt, men jag har helt och hållet tappat lusten. Jag bryr mig inte om dom över huvud taget. Men jag har hittat en annan serie som verkar bli bra. Den heter Life och handlar om en snut som är sjukt zen. Mer om det senare.

Från det ena till det andra

Som sagt har jag tittat på Roswell, alienserie i high-schoolmiljö. Sista avsnittet såg jag i förrgår, och jag känner mig inte riktigt så där tom och obehaglig som jag brukar göra när jag blivit klar med en serie. Kanske för att det spårade ur så mycket på slutet. Dom gjorde den där dö-men-återuppstå-med-nytt-perspektiv-på-livet-grejen som kan vara så utmärkt tråkig på tv. Se Grey’s så förstår ni vad jag menar. I mitten på säsong tre var det även ett helt oprovocerat konceptavsnitt, I married an alien. Där spoofar de den klassiska 60-talsserien Bewitched, som Will Ferrell och Nicole Kidman remakade härom året för övrigt. I Bewitched finns en häxa med magiska krafter som måste dölja dessa för omgivningen. Lite som våra aliens i Roswell. Det blir som en önskedröm för vår alienfru att hennes man ska veta om hennes hemlighet, precis som i den idylliska serien. Detta illustreras genom att de spelar upp sin egen skojsiga variant av turer och vändningar där hemligheten ska hållas för de oinvigda. Fast de har fått klä ut sig i festliga sextiotalsoutfits. Inte deras bästa avsnitt kan ju tilläggas.

Konceptavsnitt görs ju i rätt många serier. Vanliga grepp är ju ett direktsänt program, Cityakuten har gjort nåt sånt till exempel. Där serien är som ett ganska klassiskt avsnitt, men man vet att det är direktsänt, så vad som helst kan hända! Etc. Sen har vi det klassiska dokumentäravsnittet. En dokumentär filmas om en av huvudpersonerna. Vi får se det vi annars inte ser, brukar bli lite day-in-the-life över det hela. Funkade bra med CJ i Vita Huset. Ett jättebra dokumentäravsnitt av Battlestar Galactica också, kanske ett av mina favoritavsnitt. Det heter Flight of the Phoenix och i BSG-världen, lärde vi oss då, har tv-n liksom alla papper avklippta hörn.

Åh, nu blev jag pepp på Battelstar Galactica: Razor. Ni kollar väl ikapp så vi kan prata om det sen, efter den tjugofemte november.

Fast det där med konceptavsnitt alltså, tja, de kan ju lyckas. Men är det särskilt ofta? Kan inte komma på så många jag gillar. Kan ni?

På TV idag!

Glöm nu inte avsnitt tre och fyra av Friday Night Lights, med början 17.40 på femman. Det är så bra. Och det blir bara bättre. ni kan väl kolla på ett litet klipp till, och sen titta på tv i eftermiddag.